Allmän-tämligen allmän i hela området. fram till 1900-talets första decennier, därefter hastigt minskande, nu utdöd. Utbredningstyp: fdU.
Första fynd
HIS. 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. Kända ståndorter endast rågåkrar. (Annat förekomstsätt bl.a. i Skåne, jfr NILSS. & GUSTAFSS. 1977.)
Åkersynantrop, som följt den mänskliga odlingen i ca 5000 år. Stamfader möjligen från medelhavsområdet, numera troligen. endast antropokora raser. I Sverige främst vinterannuell i höst- och midsommarråg; gror och utvecklas också i vårsådda grödor. Anledning till utdöendet är förbättrad utsädesrensning, minskad och upphörd användning av hemmautsäde och kanske slutligen kemisk ogräsbekämpning.
Lokaler
Kort Västmanland-historik: Allmän-tämligen allmän fram till omkring 1915 (POST 1844, BERUSTRAND 1851, WALL 1852, TROIL. 1860, Ohlss. manuskript 1863, Iverus 1877, DAHLG. 1911, Lundblad enligt SAM. 1923a). Nedgång beaktad under 1920-talet: Sala: "har under senare år blivit allt mera sällsynt" (DAHLG. 1923). Kolbäck-Munk-Rytterne: "är numer ej allmän, även den i få (elller ett!) ex., under de sista 4 somrarna funnen å c:a 15 lokaler av vilka ett 10-tal i Munktorp" (Lundman manuskript 1924). Medåker: Vanlig i rågen fram till ca 1920 (Garsten, muntligen medd. 1973). Upptas 1927–28 ännu i Statens frökontrollanstalts årsöversikt över "svårare ogräsfrön i prov av viktigare fröslag" (WITTE 1929); tio år senare för alltid försvunnen ur samma översikt (WITTE 1939b). 1930-talet också det sista decennium, då en gles population uppträdde i Västmanland. Sist samlad i rågåker i Västerås 1937 (Hedberg, UPS).
Härefter några ströuppgifter: "För omkring 15 år sedan såg jag den vid Hallsta by i Romfartuna och Sörhörende i Västerfärnebo ---" (NORDIN 1966). Ängsö på åkrar [1940-talet?] (WALLD. 1955). Grythyttan: Björskogsnäs, sädesåkrar (BERGD. 1960). På kalkrik jordart. Tidpunkt för iakttagelsen oviss. Nu utgången. Viker: Skrikarhyttan 1955 (I. And.). Även på kalkrikt underlag.