Allmän i Västerås; spridd för övrigt på Mälarslätten, f.n. västligast vid Arboga station(!). Hittills tre lokaler i SÖ Skogslåglandet. Överallt naturaliserad. Troligen härdig än längre mot N och V - återstår att undersöka. Spridning ofullbordad. Utbredningstyp osäker.
Första fynd
W. Molér (1916) enligt SAMUELSSON 1925 (Västerås hamn, riklig).
Ekologi
Epökofyt. Oftast primärkolonisatör av torra-friska, euhemeroba ståndorter: skärningar, nya vägslänter, vägrenar, gatkanter, grusplaner, utfyllnad, sandtag, bangårdsområden, ladugårdsbackar och omgivning av gödselstäder; stundom rabatter, åkerkanter och osprutade åkerhörn. T.o.m. riklig fem meter in i veteåker: Västerås-Barkarö: Jotsberga 1977(!). Redan på vissa mesohemeroba-nästan oligohemeroba ståndorter: markhällar, såsom Hubbo: Alvesta, många ex., Björksta: Nyhammar S-ut, 1 ex. 1977(!), och strandkanter: Kärrbo: Springsta brygga, riklig 1977(!).
Konkurrenssvag. Eutrof; i och för sig möjligen nitrofil (åtskilliga gödselförekomster), dock anspråkslös på nyblottad, torr-frisk mineraljord. Ljusälskande. Frånsett tvåårigheten ekologiskt rätt lik Sonchus arvensis.
Xenofyt. Först med ballast (eller frövaror) till Västerås hamn vid seklets början. Allt kan emanera härifrån. Påspädning kan också ha kommit från Stockholmstrakten, där bl.a. Västeråsbanan "km efter km" är bevuxen av arten (ALMQUIST 1957). Länge inskränkt till primärlokalen, med grannskap, började den under 1940-talet att röra på sig, liksom då verksamma botanister (sistnämnda steget efter): karta 281. Spridning - med hjälp av vind och järnväg – har sedan accelererat och torde fortsätta (karta 282).
Variation
Form integrifolia Bisch.: Västerås hamn 1925 (Wollert, VÄ).
Lokaler
Skogslåglandet: Kumla Ransta f.d. stations spårområde, sparsam 1978(!). Ramnäs Gamla bruksladugården, kring gödselstaden m.m. 1976(!). Surahammar Infarten från Industrileden, schaktjord vid ny väg 1978(!).
