luktsmåborre
Agrimonia procera
Mer information om arten

2; en lokal i Mälarområdet och en lokalgrupp i Vikers kalkområde: Mälarområdet: Västerås-Barkarö Ridön ÖNÖ Västerängs gård, S-sidan av åkerholme, bryn, 3 m långt bestånd 1975 (KERS 1978; S). - Nedre Bergslagen: Viker Älvhyttan 1892 (Pärsson s.n. A. eupatoria, S; det. Sam. 1929) -34 (Sam., LD, S, UPS: lundkant) -47 (I. And., UPS: vägkant) -76(!: lokal 13 föregående art, 1 grupp). Tycks först publicerats av HULTEN (1950). Sedan av HAM. (1956), LINDSTEN (1956) och EKH. (1975). S Vikers station (mellan Vikersvik och Älvhyttan), vid landsvägen 1925 (Kierk., OREB; T. Vestergren, S: i mängd). - [Prickar i Kungsör och Kila hos HULTEN (1950, 1971) hör inte dit.)

Än mer sydlig och värmekrävande än föregående. I Sverige kustgynnad, närmast sydligt suboceanisk. Säkerligen kalkbunden ovan Mälarslätten. Om härdig på Mälarområdets fastland kan för nuvarande inte avgöras. Utbredningstyp: S10.

Ekologi

Epökofyt. Ståndortsekologi så vitt känt ungefär som A. eupatorias.

Troligen xenofyt och neofyt. Möjligen dock, liksom andra, starkt sydliga arter med liknande utbredning i vårt område, värmetidsrelikt, eventuellt reliktepökofyt - åtminstone på Ridön. Mycket sårbar.