Överallt allmän utom i Mälarområdets åkerbygder, där den genom ståndortsbrist och tämligen torrt klimat är tämligen allmän(-spridd). Dock flerstädes i samtliga Mälarsocknar i fuktiga barrskogsgläntor, äldellövhagar m.m. I de flesta vid olika tillfällen betecknad som allmän, t.ex. under 1950-talet i Kungs-Barkarö, Kung Karl, Köping, Torpa och Björskog (Hamrin). Utbredningstyp: N1.
Första fynd
HISINGER 1831 såsom Scabiosa succisa (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Kalkrikkärr (fastmattor av Sphagnum, Molinia), t.ex. Norberg: Silvtjärnskärret, Skinnskatteberg: Nya Bastnäsfältet(!). Mellankärr i fastmarksövergångarna. Källkärr i d:o och nära källframbrotten. Rika fattigkärr-myrkantssamhällen Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen på frisk-torr kalkmorän. Källdragspåverkad gran- och blandskog av fuktig örttyp. Samhällen i strandbryn (strandhak eller övre geolitoralzon). Kalkklippängssamhällen: Nora N: tall brynet på Björknäsets strandklippa vid Färvilen; Västanfors: kalkbranten NÖ Semla-Dammsjön (båda !).
Som apofyt i måttligt våta fuktängar och frisk-fuktig, ängsartad skogsgläntvegetation Mest i Skogslåglandet och Bergslagen, något också på Mälarslätten, i öppen (betad eller obetad) frisk och torr ängsvegetation (sistnämnda inom silikatområdet, alltid örtbacksvegetation). Ovan Mälarslätten tämligen vanlig i euhemerob vegetation längs skogsvägkanter, diken m.m.
Som ovan framgår anspråkslös i fråga om substrat och underlag, förekommande både på måttligt sur- alkalisk kärrtorv, olika typer av ängsmull och på humusrik eller humusfattig, fuktig-torr, euhemerob mineraljord. Inom Mälarslätten hellre på fuktiga- friska än starkt uttorkande ståndorter. Svag skugga-öppet ljus. Betesgynnad.
Variation
Form flore alba: Hallstahammar N Vretbacken, 1 ex.: Säterhagen, 1 ex. (MALMGREN 1970). På båda lokalerna också flera blåvitblommiga exemplar.
Form "rosea": Viker Nära Vikersvik 1879 (C. Hartman, UPS).
Form incisa Roth (?) (nedre bladpar kort och glest trubbtandade, övre med några få, spetsiga, böjda, cirka 5–7 mm långa tänder): Hed Mellan Karmansbo och Nyhammar 1899 (Svedberg. SBG).