Allmän på Mälarslätten och i Sysdöstra Skogslandet; högre upp spridd-sällsynt i kulturområden Övergår i Norra Mälarslätten till att bli en nästan renodlad tomt- och bebyggelsesynantrop. Luxurierar också i gruvomgivning på kalkrik slagg och annan kalkrik varp samt i och vid kalkbrott. Fastän den ofta syns vara bofast i N, torde ogynnsamt klimat spela större roll för sparsamheten i högre trakter än t.ex. ofullbordad spridning Sistnämnda kan samtidigt inte uteslutas. Utbredningstyp som idiokor: S 12. Som antropokor: S2.
Första fynd
HIS. 1823 (Linde: efter vägen Öskevik-Siggeboda).
Ekologi
Syns kunna vara idiokorofyt. Flerstädes funnen i Mälarområdet i potentiellt naturlig, lågdynamisk ängsädellövskog och på vissa edafider i sådan: regelbundet vid myrstackar och några gånger vid rävgryt(!), kring multnande baser av gamla, avblåsta eller döende lövträd, t.ex. Tidön(!), och på och intill block och i blockgryt (allt ståndorter med näringsrikt substrat och naturligt glest växttäcke). Från Västerås-Barkarö: Flaten omtalar WALLD. (1958a) förekomst i sluten lind skog (" stora fält av tätstående skelört ---som tydligen kan assimilera tillräcklig näring för fröbildning även inne i skuggan"); från Västerås-Barkarö: Högholmen samme förf. (1976) d:o i starkt skuggande lindskog (tillsammans med Galium odoratum). LUNDM. (1924) uppger arten från "gammal högstammig skog, mest ek och alm" på åsen S Stuteriet i Kolbäck (blockterräng?) och KERS (1978) från potentiellt naturlig klapperstensmark m.m.: se Origanum vulgare. Ofta dessutom i mer eller mindre avsides belägna och till synes föga kulturpåverkade lövklippsamhällen, t.ex. i V-vänt strandstup på Norra Björnön, på klippor i strandsluttning V Hamre i Badelunda, på lövgödslade bergsavsatser på Klintaberget i lrsta och Solviksskogsberget i Kärrbo(!).
Vanligare på mesohemeroba-euhemeroba ståndorter, främst (i hela området) inom eller helt nära gårds- och tomtmark: ladugårdsbackar, kring uthus, i lövsnår och häckar, gårdsdungar av lönn, ask osv., på utkastplatser, jordupplag, murar, hyttruiner (fl.); någon gång i diken, skärningar m.m. Också invid bebyggelse ibland riklig på skuggade, lövfallsgödslade klippavsatser, t.ex. Sala: Katrinelund ÖNÖ-ut, Västerfärnebo: Kyrkbyn-berget(!). Trivs i öppen, mesohemerob (även betad) kalkklippängsvegetation: Sala: Gruvbyn-hagen(!), ej på öppetliggande silikatmarkhällar. Främst på Mälarslätten för övrigt vanlig i stenrösen, på lövskogshyggen, kring stubbar och myrstackar, i dikade alkärr, hasselhagar m.m.; i Bergslagen på slagg och varp (riklig bl.a. inom varpområdet vid Klacka-Lerberg[!)). Ej åkerogräs.
Frisk-måttligt torr, näringsrik (gärna nitratik), väl neutraliserad löv- eller ängsmull eller humusbemängd, blottad mineraljord. Underlag skiftande. Anspråken på substratet syns vara högst ovan Mälarslätten och SO. Skogslåglandet Skugga-öppet ljus.
Dess lokala spridning ombesörjs ofta av myror. Spridning för övrigt övervägande xenofytisk. Också N-ut i landskapet arkeofyt. Uppgavs av ÅNGMAN (1835) växa i Norbergs bergslag "vid uthus och gärdesgårdar". Nu föga stadd i spridning.
Om dess medicinska användning i gången tid anför KIHLMAN (1828) från Kumla: Svalörten utmärks "af sina gula blommor och sin gula saft --- växer här vid Prästgården och nyttjas till svullnaders fördelning".
Variation
Form crenatum Fr.: Västerås Hamnområdet, kommen med jord eller avfall från läroverkets botaniska trädgård [1924–28] (WOLL. 1930)†.
[Form laciniatum (Mill.) Koch: Sala: Kvarlevde 1950 inom villatomt vid Vasaparken, där material från Uppsala bot. trädgård omkring 1920 inplanterades av författaren (DAHLG. 1950).)
Lokaler
I Övre Bergslagen funnen i Ljusnarsberg Kopparbergs samhällen 1956 (Hamrin) -76(!).
