HISINGER 1828 (Skinnskatteberg s:n). Hülphers manuskript 1757 (Kila: allén vid Sätra brunn).

Idiokorofyt. Något hemerofil. Skogssamhällen av torr lavristyp (lingonvariant), frisk(-fuktig) ristyp, fuktig ekbräkenristyp och våt fräkenristyp. Skiftande, måttligt torra-fuktiga, vid stark genomsilning också våta ängsskogssamhällen. Geogena kalkrikkärrsamhällen (fastmattor, både i kantområde och på kärrvidden); källkärrsamhällen; fattigkärr-myrkantsamhällen; soligena mellankärrsamhällen (fastmattor). Samhällen på mineraljordsstränder (övre geolitoralen).

Apofytiskt i ovannämnda samhällens kulturfaser (småhyggen, gläntor, omgivning av stigar m.m.). Sparsamt i betad hagmark men förekommer i något blockig terräng vid lågt betestryck. I liten skala på vissa euhemeroba ständorter, såsom nederdelen av banvallar vid skogsbryn, skogsvägslänter och liknande.

Som mår- och mullväxt nästan indifferent i förhållande till pH och markfuktighet. Som kärrtorvd:o blott på förhållandevis väl neutraliserat-alkaliskt substrat. I kärr ljusöppet, annars tämligen fotofob (skugga-lätt skugga). I helt öppen fastmarksomgivning dåligt utvecklad, troligen mer eller mindre kortlivad. Konkurrenssvag i tätt eller högvuxet fältskikt.

Form rosea Neum.: Skogslåglandet: "Exemplar fullkomligt motsvarande denna i fjälltrakter ej sällsynta form hafva under flera är iakttagits i Sala vid Skuggan." (DAHLGREN 1910a).