Ännu spridd på Mälarslätten; enstaka lokaler fortfarande i Skogslåglandet och Nedre Bergslagen Syns vara begränsat härdig i sistnämnda områden. Förutom gynnsamma klimatbetingelser medverkar historiska skäl (tidigare och mera utbredd odling) till artens större vanlighet på Mälarslätten. Utbredningstyp: S3.
Första fynd
WAHLENBG 1824 ("usque ad --- Vestmanniam ---frequenter"). Avsåg förekomst i Skinnskatteberg s:n, varifrån arten upptogs av HIS. (1831, 1832b), nu troligen utgången.
Ekologi
Epökofyt. Euhemeroba-nästan mesohemeroba ståndorter i anslutning till gamla gårdar och byar. Vanligast i närfållor och annan intill gårdsområden belägen, välgödslad och trampnött betesmark; därnäst kring ladugårdar och andra ekonomibyggnader, på ladugårdsbackar och i diverse starkt kulturpåverkad ängs- och lövgläntvegetation Mindre vanlig (för vardera ståndortstypen 3–4 förekomster): friskmedeltorr, övergiven eller kulturgränsbetonad ängsmark utanför gårdsområden ("gräsbackar"); utfyllnad och annan ruderatjord; vägrenar; dikesslänter. Några få fynd vid gödselstäder och (förr) på kyrkogårdar. I tre av fyra fall, då författaren (1970-talet) funnit den i halvsluten, uppväxande lövvegetation, har trädskikt bildats av ask: Irsta: Lista, Kungsåra: SV k:an, Västerås-Barkarö: Knekttorpet intill torpgrund. I det fjärde fallet ingick alm, asp m.m.: Hallstahammar S: Ö Sörkvarn, vid stig i åbrinken några ex. Kan vid fortsatt igenväxning förmodas gå ut på dessa senare lokaler.
Närings- och helst humusrik, cirkumnetural-alkalisk mineraljord. "distinctly nitrophilous" enligt UOTILA & SUOMINEN (1976). Måttlig skugga-öppet ljus. Betestålig (undviks?).
Ergasiofygofyt. Försvunnen på vissa lokaler, på flera andra konstaterad sedan 50 år och mera. Samtliga recenta förekomster torde i själva verket ha hög ålder, eftersom ingen ordnad odling tycks ha förekommit åtminstone sedan 1800-talets början (om inte i Bergslagen).
Lungrotens betydelse som medicinalväxt betonas starkt såväl i nutida som i äldre framställning I Nerikes flora skriver t.ex. GELLERSTEDT (1831): "Bladen läggas på svullna fötter och ben. Roten gifves åt får i lungsjuka." Också i Sverige förmodligen odlad som läkeört under medeltiden (obevisat). Om senare planterad, kan det lika väl ha skett i avsikt erhålla ett tillskott i kosthållet. Jfr HJORTH (1752): "Wäxer allmänt på gårdarna i myckenhet. De späda bladen och knopparna kunna kokas i kött-soppor, eller och i bara watten, med tillagt smör och Krydder, stufwade som Sparris, då de smaka wäl och äga samma födande kraft som Sparris."
Vanligen enstaka-tämligen fåtaliga stånd. Någon gång riklig: Lund: Boda, kring ladugården och i igenväxande "gräsbacke" SÖ denna 100-talet 1977(!); Rytterne: Stora Åsby i närhage i åsflanken, 20-talet 1971(!). I vår tid starkt hotad av igenväxning, upphörd djurhållning, nybebyggelse, överdriven "uppsnyggning" av gårdstomter osv.
Lokaler
Lokaler N om Mälarslätten de sista 50 åren:
Skogslåglandet: Fellingsbro N Ullersätter 1960 (Hamrin). Ramnäs Gamla bruksladugården, tämligen riklig 1975(!). Prästgården (ERIKSS. 1967a). Ramsberg S Grimsö 1929 (E. Welander enligt Brodd. manuskript)(†). Surahammar Västsura 1956 (Almquist). Ej återfunnen(!).
Nedre Bergslagen: Norberg Häste 1958 (NORDIN 1959). Ej återsedd(!). Västanfors Kolarbyn 1926 (Lohammar, UPS) -58 (NORDIN 1959: 1 km NÖ Kolarbybadet, landsvägsdike). Viker Älvhyttan 1881 (E. L. Svenss., S) -28 (Lundman manuskript) -55 (I. And.).
Övre Bergslagen: Hjulsjö Havsjön [ca 1930] (G. Winqvist enligt Brodd. manuskript).
