Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HIS. 1831 så som Polygonum convolvulus (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Troligen epökofyt (potentiell agriofyt?). Sällsynt, sannolikt obeständig, på vissa torrare, potentiellt naturliga ståndorter med låg konkurrens, instabilt växttäcke, inverkan av lövfall och god ljustillgång, så som Rytterne: Tärnö S-ut, grund, jordfylld skreva på lundklippa, jämte Rubus idaeus, riklig(!), Bro N: Nyhammar, brant, otillgänglig, erosionspåverkad brink vid Hedströmmens genomskärning av Köpingsåsen(!), Linde: Harsberget, rasmark 1956 (Almquist, S). Eljest genomgående synantrop: återkommande inslag i mesohemerob torrängsvegetation (skiftande underlag); överallt konstant ogräs i åkrar och land, inom stations- och gårdsområden, på upplagsjord m.fl. euhemeroba ståndorter.
Frisk-starkt uttorkande, måttligt näringsfattig-näringsrik, svagt sur-alkalisk, helst humusrik-mullartad, i regel euhemerob mineraljord av växlande textur; klippängsmull. Föredrar som ogräs tyngre jordar enligt GRANSTRÖM (1962) - syns ej hålla streck i Västmanland. Ljuskrävande. Konkurrenssvag. Betestålig.
Xenofyt. Arkeofyt.