Bergmanson enligt WALL 1852 (lokal 4).

Epökofyt (potentiell agriofyt); delvis tillfällig. Naturaliserad i mesohemerob-nästan oligohemerob fuktängsvegetation på humusrik, styv lera (närmare nedan). Tillfällig i diken, trädgårdsvallar, vid komposter m.m.

Ljuskrävande. Giftig, undviks möjligen av betesdjur. Enligt SANDBERG (1948 sid. 176) känslig för betestramp, enligt STEEN (1957a sid. 15) dock talrik i betade strandängsfaser vid Ekoln i Uppland.

Kulturflykting. Prydnadsväxt vid slott och herrgårdar sedan 1600-talet (SERNANDER 1948). I Västmanland kanske först fr.o.m. 1700-talet. Nu sällan odlad. Anemokor avståndsspridning förekommer (bl.a. SERNANDER 1948 sid. 96). Tillgången på lämpliga ståndorter (vårfuktiga, öppna ängsmarker) har genom långt driven torrläggning minskat starkt under senare tid. Ingen nämnvärd utvidgning av utbredningen därför att vänta. På lämpliga lokaler ymnigt (jfr 1, 4).

Mycket sårbar. Hot: ytterligare utdikning, uppodling, igenväxning.

Naturaliserad:

Mälarslätten: Kärrbo 1 Vallamyran [ca 400 m S Kärrbo kyrka]. Klassisk lokal, varifrån material hämtats alltsedan 1800-talet fram till vår tid. Tidigast (under lokalbeteckningarna "Lindö" och "Vallamyran") av A. E. Luhr 1880 ("copiose") och 1882 (GB, JOH, LUHR, S). Material från 1882 utdelades i C. Baenitz, Herbarium Europaeum. Av andra samlare 11 ark, tagen senast 1957 (K. Holm, LD). - Förekomstens nuvarande status syns vara oförändrad (enligt mitt besök 19/5 1977): Mycket individrik, fördelad på vita och rödvioletta former, i en grund, skålformig, kringodlad sänka, representerande den lägsta nivån i åkerlandskapet S Kärrbo kyrka. Ståndorten utgör en obetad, träd- och buskfri fuktäng av triangelform, begränsad av diken, ca 100 m eller och vid basen 60 m bred. Genom högt vårvattenstånd bibehålls fuktängskaraktären trots dikena. Växer i utbrett Alopecurus pratensis-samhällen, med riklig Anthriscus sylvaticus på tuvorna. Ej i mittdelens blöta Carex cespitosa-sänkor. Mest frekvent nära dikena. Inträngande vide har hittills huggits undan. Översiktsfoto över växtplatsen finns från 1932 (av Wollert, fäst på Fritillaria-kollekt från 1921, VÄ). Visar denna i ungefär samma skick som nu. 2 Nära Vallatorpet 1977(!). Lätt sluttande, växelfuktig brynglänta (gammal hagrest), som ovan intagen av tuvigt Alopecurus pratensis-Anthriscus-samhällen Spontan trädinvandring långsam men ängens överdel nyligen granplanterad. Tämligen många ex. inom 7x7 m. Iakttagen av intillboende sedan minst 30 år. Troligen vindspridd från föregående lokal 3 Torp mellan lokal 2 och Lindö 1977(!). Inplanterad från lokal 2 i fuktig utvidgning av bäckravin (nu dike) med Filipendula ulmaria, Rubus idaeus m.m. Enligt uppgift återkommande sedan ca 20 år. Säterbo 4 †"Vid Reutersberg, der den i mängd växer på ängen till vänster om allén från landsvägen" (Bergmanson enligt WALL 1852). Lokalen - belägen under 5-m-nivån nära Arbogaån - vid denna tid sidlänt översvämningsmark; nu uppodlad. Avläggare av denna gamla förekomst utgör ett ark från Reutersberg 1919 (Karin Stenström, Arboga, enligt Hamrin manuskript); 1 ex. återsett av henne 1949. "Jag har sökt den senare, men aldrig återsett den." (Karin Stenström i brev till Hamrin). Enligt muntligt meddelat av Karin Stenström till Löfgren (1974) gick reutersbergsbestånden ut omkring 1910–20 genom plockning. Den ursprungliga lokalen torde redan då ha varit förändrad.

Ej känd som bofast (delvis nog på grund av uppodling, bebyggelse m.m.):

Mälarslätten: Arboga 5 Koberg (Kjellmert)†. Hallstahammar S 6 Sörkvarn (Iverus 1875)†. Kärrbo 7 Frösåker (Iverus 1875)†. 8 Vid Lindö såg (TROILIUS 1860).

Skogslåglandet: Sala 9–10 "Sala stad på gårdar samt vid Rödfärgsbruket" (Iverus 1877); "med säkerhet inplanterad" (SERNANDER 1948 sid. 102). Tagen på sistnämnda lokal 1891 (Danielsson, S).

["På Ängsö" (HAMRIN 1956) syns vara felskrivning för "Kärrbo". Ingen Ängsö-lokal finns registrerad i Hamrin manuskript.]