åkerviol
Viola arvensis
Mer information om arten

Allmän i hela området Utbredningstyp: U.

Första fynd

HIS. 1831 så som V. tricolor ß arvensis (Skinnskatteberg s:n).

Ekologi

Troligen idiokorofyt, inhemsk i naturligt öppna klippängssamhällen Någon gång i potentiellt naturlig vegetation, oftast i mesohemerob, karakteristisk för all kulturpåverkad torrängsvegetation. Lika vanlig på diverse torra-friska, euhemeroba ständorter: skärningar, jordupplag m.m. samt odlingsjord: åkrar och åkerkanter (ännu vanlig), trädgårdar.

Torr-måttligt torr, något sur-alkalisk ängsmull; torr-frisk, vanligen humusrik-mullartad, euhemerob mineraljord av föga grov textur. Skiftande underlag. Också kalkhällmark. Trofisk amplitud vid. Konkurrenssvag. Ljusälskande.

I torrängsvegetation, t.ex. på markhällar, ofta synnerligen talrik.

Variation

Inom området överväger överallt vitblommiga raser med en över det undre kronbladet mer eller utbredd, gul honungsfläck.

Dennas storlek skiftar - ofta hos samma individ vid olika tidpunkter av vegetationperioden. Typer, som överensstämmer med "formen" *sublilacina Wittr., dvs. med under anthesen småningom mer eller mindre violettanlupna kronblad, är tämligen vanliga i hela området. Med "*communis Wittr. var. gotlandica Wittr." Överensstämde två exemplar bland normalformen i Säby: Boda, markhällar 1977(!). Ett av dessa inplanterade av författaren i trädgård, varefter blombildningen följdes fr.o.m. maj fram till augusti. Samtliga blommors övre kronblad var i maj utrustade med en vågrätt avgränsad, bjärt violettröd fläck, nående från spetsen ned till 2/5 av kronbladets längd. Under nästan hela juni framkom enbart vita blommor; den 29. dock en blomma med violettröda punkter i de uppåtriktade kronbladens spetsar. De färgade fältens storlek växte gradvis på därefter utslående blommor och fick samtliga fr.o.m. den 4e juli samma utseende som i maj. Frön gav följande år två helt vitblommiga plantor.