Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
WASSBERG 1898 såsom E. stricta och E. brevipila (Västmanland). Först samlad av Lönnroth 1849 (Kung Karl: Skillinge Uppgård; UPS).
Ekologi
Osäker idiokorofyt (förhistoriska strandklippängar?). I nutiden sannolikt helt och hållet synantrop, mest på tämligen torra-svagt fuktiga, euhemeroba ståndorter: vägkanter, stigar, hjulspår, sandtagsbottnar, järnvägsområden, övergiven odlingsmark, diverse nött och kal mark kring bebyggelse (ej kring gödselstäder och ladugårdar). Tämligen vanlig i mesohemerob, frisk ängsvegetation och övergångar till torr d:o. Stundom i fuktängsvegetation på tämligen svagt fuktig mark. Sällsynt i extrem torrängsvegetation Inom 197 undersökta torrängar (Fig. 59) endast tre förekomster, en på Mälarslätten, en i Skogslåglandet, en i Bergslagen (silikatmarkhällar respektive betad örtbacke på åsmaterial).
Skiftande, måttligt torr-svagt fuktig, ej starkt sur, mer eller mindre humusrik-mullartad mineraljord. Sällan, troligen på grund av för stark uttorkning under tillväxtperioden (hög- och eftersommaren), klippmull. Svag skugga-öppet ljus. Betesgynnad.
Variation
Blomstorlek och hårighet varierar starkt. och gränsen mot nemorosa är oskarp bl.a. beroende på att det finns hybrider. Som stricta har här räknats allt storblommigt (och då nästan undantagslöst blåblommigt) material. Exemplar med korta glandelhår på bladen (kallades tidigare E. brevipila) är vanliga i Västmanland. Exemplar med helt kala blad (E. stricta s. str.) är rätt ovanliga. Däremot är det mycket vanligt med enkelhår i populationerna; plantor som har både glandler och enkelhår är inte alls ovanliga. Exemplar med olika typer av hårighet växer mycket ofta i blandning. Eftersom variationen i hårighet inte är korrelerad med någon annan karaktär, är det lämpligt att betrakta alltsammans som ett taxon. (Th. Karlsson)
Ovanstående grundas på en genomgång av 66 kollekter från områdets olika regioner (cirka 25 samlade av !, de flesta 1975). I materialet är i stort sett kala individ representerade i 18 kollekter, förekomst av glandelhår i 45 kollekter och talrika, långa enkelhår i 34. I en kollekt endast korta hår (Gunnilbo: Årsbäcken, övergiven åker 1975 [!, UPS]).