Allmän-tämligen allmän i Skogslåglandet och Bergslagen utom i uppodlade slättbygder; numera tämligen sällsynt på Mälarslätten, förr något vanligare. Främsta skälet till sparsamheten i sistnämnda område torde vara ståndortsbrist (myrbrist). Anmärkningsvärd dock frånvaron i Mälarens strandkärr. Fastän ej utpräglat oligotrof och ej lerskyende, undviker växten möjligen de allra mest näringsrika myrmiljöerna. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg: Broby; Kärrgeten). Wahlenberg manuskript 1821 (Skinnskatteberg: nära Nyten; Dammsjöns N-ända).
Ekologi
Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. Kärr- och kärrängsväxt: fattigkärr-myrkant-, mellan- och rikkärrmyrviddsamhällen (FRANSSON 1972). Uppträder med särskild förkärlek i limnogena (ofta Sphagnum-haltiga) kärr vid måttligt oligotrofa-mesotrofa vatten (sjöar, åar, myrbäckar). Apofytiskt i mesohemeroba (vanligen betade), limnogena kärrängar på grund torv, särskilt utmed de stora vattendragen.
Lokaler
Mälarslätten: Arboga 1 †Källängen (Strandberg enligt SAMUELSSON 1923a). Badelunda 2 †Malma ängar (WALL 1852). Hallstahammar S 3 Skogstorpet N-ut, litet barrskogskärr (MALMGREN 1970). Kung Karl 4–6 Hogsta 1947; Myrtorpet Ö-ut 1948; Skäftrunna 1950 (Hamrin). Malma S 7 Holmsmalma 500 m S-ut, kärr mellan åsen och lerbetesmark 1977(!). Näsby S 8 Lillsjön N Medinge 1959 (Hamrin). Rytterne 9 (†)Horn (Lundman enligt SAMUELSSON 1923a). Säby 10 Utvreta skog 1954 (Almquist). Säterbo 11 Duvstugan S-ut 1950 (Hamrin). 12–13 Onstatorpet S-ut; Slutan 1950-talet (Hamrin). Torpa 14–15 Dammkärr, Kärrtorpet 1949–51 (Hamrin). Västerås S 15 †Skolkärret 1893 (C. H. Johansson enligt SAMUELSSON 1923a; GB, JOH).