Allmän på Mälarslätten och i Skogslåglandet; tämligen allmän i Nedre Bergslagens kulturområden; närmast spridd i Övre Bergslagens d:o (huvudsakligen längs vägar och järnvägar). Enligt ALMQUIST (1949) "nyare synantrop" i Dalarna. Så tydligen också i NV. Västmanland, vilket torde vara huvudskälet till den avtagande frekvensen där (spridning ofullbordad). Utbredningstyp: S1 (pU).
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n). Afzelius manuskript 1700-talets slut (Arboga kyrkogård).
Ekologi
Epökofyt. Mest på diverse ohävdade, friska-torra, euhemeroba ståndorter: vägrenar, banvallar, järnvägsområden, slänter, åkerrenar, rabattkanter m.m. Ganska regelbunden på Mälarslätten i olika typer av mesohemerob, vanligen obetad torrängsvegetation (sällsynt högre upp) samt i svagbetad-obetad friskängsvegetation i kulturgränsen, kring block på åkerholmar m.m.
Torr-frisk ängsmull; d:o, ej för grund, helst humushaltig- mullartad, euhemerob mineraljord av skiftande textur. Ljusälskande. Konkurrenssvag. Beteskänslig.
Arkeofyt (landskapets S. del). Några uttalanden styrker, att arten är en sen invandrare i Bergslagen: Skinnskattebergs herrgård enligt Wahlenbergs manuskript 1821: "uti promenaden vid Orangeriet, som här tycks finnas blott vid större gårdar liksom advenus". Så sent som under 1950-talet skriver SCHIÖLER (1958) beträffande Guldsmedshyttan-Linde N: "ännu en främling i landskapet, på senare år dykt upp utefter landsvägen från Lindesberg mot Guldsmedshyttan". Spridning följde under 1800-talets senare del främst järnvägarna, nu i lika hög eller högre grad det alltmer utbyggda vägnätet.
Variation
Subsp. minor (Mill.) Wahlenb. (T. minor): Ett exemplar, som möjligen tillhör denna ras, sett i Hallstahammar S: Norlings sluss (SV-ut) 1968 (MALMGREN 1970; S).