Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n). Indirekt LINNÉ 1755: "Wesmannis Skepling".
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Torr-fuktig hed- och ängsskog: från skog av torr lavristyp med dominerande lingon till d:o av frisk örttyp, fuktig ristyp och fuktig örtristyp. Myrväxt i soligena mellankärrsamhällen samt rik- och fattigkärr-myrkantsamhällen (fastmattor och ristuvor).
Vanlig apofyt i diverse hemeroba skogs- och gläntsamhällen samt på skuggade, euhemeroba ståndorter (skogsvägkanter m.m.).
Föredrar i slutet växttäcke, liksom övriga Melampyrum-arter, halvskugga- svag skugga. Bestånd i frisk ängsvegetation har vanligen samband med busk- och trädgrupper, bryn, höga block. I torrängsvegetation endast i Bergslagen, sporadisk. Mycket beteskänslig enligt STEEN (1954) – gäller väl främst betesmark utan lignosskydd.
Variation
Var. hians Druce (var. aureum): Ingalunda sällsynt i Skogslåglandet och Bergslagen, stundom blandad med normalformen, ibland (oftast?) allenarådande över stora trakter. Exempel på sistnämnda: Gunnilbo NV-delen (in i Skinnskatteberg); Ramnäs Grotten- Usträngsbo-trakten; Surahammar Ursjön-Uggelbo-skogen; Västervåla Stora barrskogspartier V Åmänningen; osv. (!). - Tidigare ytterst sällan beaktad i Västmanland. Såvitt författaren är bekant skiljer sig denna form inte ekologiskt från normalformen.