POST 1844 (Köpingstrakten: här och där). Upptäckt 1843 (Köping: åstränderna enligt Post manuskript c respektive Nora: Hammarbyåns stränder nära bruket och igenlagt gärde NV staden; Post, S).

Undviker lerterräng i uppsalatrakten enligt ALMQ. (1929). Samma tycks gälla Västmanland i så måtto, att dess förekomst i områden med styva mellanleror-styva leror (dvs. i S och Ö) i regel är inskränkt till annat substrat än torr-frisk, måttligt mullrik lerjord (t.ex. åkerjord). Lera å andra sidan tydligen inget hinder, om ståndorten är något fuktig (flerstädes på Mälarslätten funnen vid vattendragen). På Bergslagens och Övre Skogslandets lätta jordar ofta och ibland rikligt åkerogräs.

Potentiell agriofyt, troligen ej idiokorofyt. Sällsynt i glesa, potentiellt naturliga geolitoralsamhällen på låglänta, eutrofa mineraljordsstränder, t.ex. Skinnskatteberg: Näsudden i Ne. Vättern(!). Ej känd från Mälaröarnas stränder.

Vanligare på liknande ståndorter av mesohemerob-euhemerob karaktär: å- och bäckkanter på lera i kulturomgivning, sidlänt betesmark (även smådepressioner och liknande). Ojämförligt oftast på euhemeroba ståndorter med torrare substrat: åkrar i Bergslagen och övre Skogslåglandet, trädgårds- och potatisland i hela utbredningsområdet; spårområden, traktorvägar, nylagda gräsmattor, utkastställen, gödselstäder, närfållor, gårdsdiken. ladugårdsbackar, rivningtomter m.m.

Markanspråk och ekologi i övrigt erinrar starkt om den vanliga pilörtens.

Akolutofyt och xenofyt. Sannolikt arkeofyt; ännu stadd i spridning Förr inmängd i utsäde; nu troligen främst i köksväxtfrö (så i S. Finland enligt SAARISALO-TAUBERT 1963) och trädgårdsväxter medföljande jord. Iakttagen i frilandsodling i några handelsträdgårdar, t.ex. Hallstahammar S: Åsby (MALMG. 1970), varifrån diasporer givetvis då och då ofrivilligt distribueras till omgivningarna.