Spridd-tämligen sällsynt på Mälarslätten; högre upp mycket ojämnt utbredd, nästan helt kalk- och sandmarksbunden. Skandinavien Nord-gräns långt nordligare; utbredningen i Västmanland betingad av temperaturklimatiska och edafiska faktorer i förening. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
POST 1844 så som V. arenaria (Köping: Tegelbruksbacken).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Ursprunglig i kalkklippängssamhällen med recent förekomst i potentiellt naturliga sådana på åtskilliga lokaler (Arboga, Grythyttan, Nora, Norberg, Sala, Västanfors, Viker). Flertalig i kalkklippnischsamhällen. Liknande förekomster i hemerob omgivning, t.ex. i och kring kalkbrott, kan delvis vara reliktapofytiska.
I silikatområdet i regel apofytisk: torrängsvegetation (även, fastän sparsam, i klippängsdito). I undantagsfall på mer eller mindre torra, sandiga, euhemeroba ståndorter (sandtag m.m.).
Torr-tämligen torr kalkmull/rendzina; d:o, välneutraliserad ängsmull på grovpartikelrika-sandiga silikatjordarter. Ej på ren lera. Svag skugga-öppet ljus. Konkurrenssvag. Något betesgynnad.
Variation
Var. glaberrima (Murb.) Hyl.: Nedre Bergslagen: Hjulsjö Jönshyttan, kalkklippa 1918 (BINN. 1921; GB, 2 exemplar; Sam., S, UPS, publicerad av JALAS 1950). Tydligen tagna under gemensam exkursion. Jag har inte sökt återfinna den.
[Också antecknad och samlad från Nora N: Fåsjöns kalkklippor V Bergsmanshyttan, "skuggig klippskreva" 1964 (Björk. manuskript; LD, UPS). Två ark, som dock innehåller V. riviniana och V. canina x riviniana (det. !).]
