Mycket vanlig kvarstående på ödetomter (i vissa områden allmän); dessutom spridda buskbestånd i fri terräng, från början utplanterad eller i vissa fall sannolikt etablerade på annat sätt. Utbredningstyp osäker.
Första fynd
TROILIUS 1860 (västeråstrakten: förvildad här och där). Post manuskript c 1842 (Köping: "förvildad omkring Kramsta").
Ekologi
Epökofyt. Ståndorter (förutom ödetomter) skiftande: betesmark, skärningar, lövsnår, gruvvarp m.m., i ett par fall de naturligt trädfria krönen av något lövfallspåverkade backberg. Se nedan.
Ergasiofygofyt. Tycks ha prydnadsodlats i Sverige fr.o.m. 1600-talet I Västmanland först omtalad från Fullerö trädgård i Västerås-Barkarö (LINNÉ 1747). Beständig, delvis voluminösa snår. Beträffande flera av de nedannämnda lokalerna ligger nära till hands att tro, att arten lyckats självså sig.
Lokaler
Av förekomster, som inte kan sättas i samband med spårbara ödetomter, kan nämnas:
Mälarslätten: Dingtuna Råby, åkerkullar [1950-talet] (Almquist). Hallstahammar S Förunda N-ut, vägren, 2 telningar; Frössvi i subspontant lundsnår; Norlings sluss i d:o; Sörkvarn, ny skärning mot Sörkvarnsvägen, 1 liten grupp; Ålby, betesmark, d:o (MALMGREN 1970). Rytterne Fläskskär, flera ex. i tät snårskog 1956 (Almquist). Vikhusbyn S avtaget, övergiven (nyss granplanterad) askhage, stort snår 1973(!). Sankt Ilian Bjärby gård cirka 200 m N-ut, krönet av backberg, par grupper 1978(!). Säby Hörnet, åkerkulle [1950-talet] (Almquist). Västerås S Mariaberget, stor, vindslipad syrenskog på krönet 1978(!).
Skogslåglandet: Kumla Solbo S-ut, stenröse vid åker 1976(!).
Nedre Bergslagen: Nora N Stora Lerbergsgruvan, rikliga snår på igenvuxen, grönstensrik gruvvarp 1978(!). Norberg Klacken, par små buskar vid utfyllnad uppe vid dagbrotten 1976(!).