Allmän på Mälarslätten; tämligen allmän i Skogslåglandets kulturområden; spridd(-tämligen sällsynt) i Nedre Bergslagens kalkområde och odlade lågtrakter; möjligen tämligen sällsynt i Övre Bergslagen. I Bergslagen påtagligt kalkgynnad (särskilt N-ut). Uttunningen och de större edafiska kraven på högre nivåer beror på klimatförsämring Nordgräns för sammanhängande utbredning i Sverige i nedre Dalarna. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
HISINGER 1831 så som Avena pratensis (Skinnskatteberg s:n). Wahlenberg manuskript 1821 (Skinnskatteberg: " På åsen [V om Brobykärret] stod allestädes Avena pratensis").
Ekologi
Troligen gammal (lokal) agriofyt i potentiellt naturliga kalkklippängssamhällen, så som i Sala: Solbohällarna (E. MARKLUND 1975b; !). Vanligast i skilda slag av mesohemerob torrängsvegetation; föredrar djupt jordtäcke (örtbackar) framför tunt (klippängar). Stundom torr friskängsvegetation. Dominerar ibland i solöppet läge (något som föranlett växtsociologer abstrahera fram s.k. "Avena pratensis-samhällen " - en fiktion i naturen). Mest på Mälarslätten och i Skogslåglandet. På vissa torra, euhemeroba ståndorter: vägrenar, banvallar i varmt läge m.m.
Torr-frisk, lucker, måttligt sur- alkalisk, ej näringsberikad mull på skiftande häll- och (gärna grovpartikelrikt-sandigt) mineraljordsunderlag; torr, euhemerob mineraljord. Ljus- och värmeälskande. Tål (i torrängsvegetation) måttligt starkt betestryck. Täckande bestånd endast vid mycket svagt eller inget sådant.
Variation
Form spiculosa Neum.: Badelunda Björnön å högsta rullstensåsen 1945 (Edvard Alvén, ALV).
Lokaler
Övre Bergslagen: Hjulsjö Jönshyttan [kalkområdet] [när?] (Almquist). Hällefors Vid " N " i Nytorpet [generalstabsbladet]; Norrelgen [kalkområdet] 1958 (Lindberg). Ljusnarsberg S. Finnfall (LINDBLAD 1960).