Tämligen allmän-spridd i Bergslagen och övre Skogslåglandet (troligen delvis allmän); på Mälarslätten spridd åtminstone i Västra. I Sydöstra Västmanlands slättbygder sällsynt. Övervägande nordlig art, ovanlig S Mälaren. Att utbredningslucka föreligger i Sydöstra Västmanland är obestridligt. Huruvida denna bör sättas i samband med klimatförhållanden, nederbörden, ofullbordad spridning eller annat, är för nuvarande osäkert. Livskraftig population längs Arbogaån inom Arboga. Utbredningstyp: N1.
Detaljutbredningen ofullständigt känd, då växten föga registrerades före 1970-talet (dock av Ham. i Köping-Kungsör- trakten). Skälet förmodligen osäkerhet vid bestämning.
Första fynd
NEUMAN 1901 (Västmanland). Lönn. 1849, 51 så som Viola canina var. montana (K. Karl: Dammbron; S, UPS).
Ekologi
Troligen idiokorofyt. Mycket hemerofil. Ekologi rätt lik Viola caninas, med undantag. Mera uttorkningskänslig: i torrängsvegetation (örtbackar) endast ovan Mälarslätten Skuggtåligare: i (nästan) potentiellt naturliga, ofullständigt slutna ängslövskogssamhällen, så som i Arbogaåns strandalskog(!). Betydligt mera beteskänslig: övergivna eller svagbetade hagar, betes bryn utanför stängslet osv.
Potentiellt naturlig kalkklippängsförekomst må nämnas från Västanfors: NÖ Semla-Dammsjön(!). Populationens huvuddel på meso- och euhemeroba ståndorter. Av sistnämnda särskilt dikes- och vägslänter, skogsvägrenar och -kanter. Ibland bangårdar.
