Allmän på Mälarslätten och i SÖ-ligaste Skogslåglandet.; högre upp spridd-tämligen sällsynt i kulturområdet; ännu okänd i Övre Bergslagen. Utbredning i Skandinavien sydlig. Syns i Västmanland helt och hållet bestämmas av trofiska förhållanden = tillgång på utpräglat eutrofa ståndorter. Där sådana finns ovan Mälarslätten, visar den normal vitalitet (frånsett stark bundenhet till hemerob miljö (diken, dammar, åkerbäckar, båtlägen). Utbredningstyp: S2.
Första fynd
POST 1844 så som S. ramosum (Köping: Hedströmmen nära Kråkholmen).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Huvudsakligen vattenhelofyt ned till djup av drygt 1 m. Föredrar i vattendragen avsnitt med lugnt strömmande-nästan stillastående vatten. Ofta småbestånd; i sjöar omväxlande i strandnära läge och - om rikt på högvuxna arter, så som Typha, Schoenoplectus, Phragmites - i vassarnas ytterkanter. Tidvis emers på låglänta kulturstränder, t.ex. i betesmark. I Skinnskatteberg: Ställbergsmossen riklig förekomst i mycket sankt, bäckgenomflutet kärr, dels i Carex-Menyanthes-blötsänkor, dels längs bäcken (MALMGREN 1976: Sk 27). Oftast apofytisk. Såväl i hemerob som i potentiellt naturlig vegetation bunden till eutrof miljö med lerigt eller eljest finpartikelrikt underlag.
Lokaler
Utpostlokaler i V och N är: Grythyttan Saxen vid Saxhyttan, sparsam 1956 (Almquist). Norberg NV Halvarsbenning, bäcken före kärret (Calla-Calamagrostis canescens-samhällen), riklig; Noren, grund bad- och roddbåtsvik 1974(!). Möklinta NÖ Gammelby vägskäl [vid den sänkta Gammelbysjön] 1956 (Waldén).
