HAMMARSTRöM 1813 (Ljusnarsberg s:n).

Idiokorofyt. Ursprunglig i vissa rika myrsamhällen, funnen i sluttande källkärr på naturligt öppna block- och kanttuvor, t.ex. Ljusnarsberg: Nubbtorp(!), och i kalkrikkärr: Norberg: S Silvtjärn i de inre avsnittens Molinia-Sphagnum warnstorfii-dominerade fastmattor(!). Eljest mycket hemerofil, växer i nästan all måttligt fuktig-frisk, mesohemerob (gärna betad) ängs- och gläntvegetation, sällsynt i torrängsvegetation (endast örtbackar, ej klippängar) samt på många öppna, torra-friska, euhemeroba ståndorter (skärningar, renar, slänter, banvallar, parker, varp, gräsbevuxna stigar, fodervallar, diverse ruderat ängsmark). Saknas dock som åker- och rabattogräs.

Som fuktängsväxt ej i oligohemeroba (länge obetade osv.) faser.

Har berättats invandra i nyanlagda fodervallar först under 4.-5. året (sagesman i Möklinta, 1977).

Måttligt fuktig-växelfuktig-frisk (-sällan torr) ängsmull; torr- frisk, euhemerob mineraljord; väl neutraliserad och genomluftad, ej under längre tid starkt fuktig kärrtorv. Tillhör ej mårsamhällen. Underlag i regel mineraljord. Små näringsanspråk; tål viss kvävegödsling (uppgift i Mökl., 1977); enligt STEEN (1954) gynnad av spillningsfläckar och fullgödsling. Tämligen stora ljuskrav, vilket begränsar dess förekomst i många potentiellt naturliga samhällen Betesgynnad.

Av former, till vilkas systematiska värde författaren ej tar ställning, har anmärkts: Form villosa Fr.: Köping Allmän (POST 1844 så som b pubescens). Sala "å kalkberg vid Rödfårgsbruket" 1929 (Woll., VÄ).