Allmän i Skogslåglandet och Bergslagen; spridd-tämligen sällsynt på större delen av Mälarslätten (vanligare i de skogrika socknarna Arboga och Säterbo). På Mälaröarna så gott som frånvarande (jfr lokalförtekningen). Skälet till frekvensminskning i SÖ är ståndortsbrist. Före 1900-talet s omfattande utdikningar troligen vanligare. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n). A. Timm manuskript 1816 (Västanfors: Vistorpet).
Ekologi
Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. Mosse-, fattig-, mellan- och rikkärrsamhällen: se FRANSSON (1972). Av någon anledning föga i källkärr (också konstaterat av Fransson); dock i vissa samhällen i sådana kärrs bryn (fastmarksövergångar)(!).
Hemerob kärrängsvegetation, tillsammans med Calamagrostis stricta m.m.(!). Euhemeroba ståndorter: väg- och andra diken, som skär genom myrar; vanlig i Bergslagen, här och var i Skogslåglandet, mest i övre delen.
Lokaler
Mälarslättens Ö. del från Munktorp och Ö-ut: Dingtuna Talvsta, sparsam [1950-talet] (Almquist). Hallstahammar S S. Stigsbo S-ut, hällkärr i barrskog; Skogstorp N-ut (MALMGREN 1970). Hubbo SÖ Hökåsen, åskärr (WALLDÉN 1955) -60 (Almquist) -79(!). Irsta Kusta (Källander enligt SAMUELSSON 1923a). Ullvi samhällen N-ut, litet Ledum-kärr i barrskog 1977(!). Kolbäck Hässelby, skogskärr 1928 (Eskil Alvén, ALV). Hult; Bärsta (Lundman manuskript 1924). Munktorp S Hässle; Svinskogen (Lundman manuskript 1924). Hogsta [1950-talet] (Almquist). Rytterne Horn (Lundman manuskript 1924)†. Horns gravfält S-ut, kärr i åsgrop 1971(!). Nyckelön (Lindman enligt SAMUELSSON 1923a). Stavskallen (Stora Jungfrun) (WALLDÉN 1955). Inte sedd under 1970-talet (KERS 1978). Sankt Ilian (†)Fredriksberg; Jakobsberg; Råby 1917 (Lundblad). Västerås-Barkarö Rosendal V-ut, kärr i blandskog 1973(!). Västerås S †Kärrbo N om Djäkneberget (Öhlins kärr) (Åkerman manuskript 1846; Ahlm enligt SAMUELSSON 1923a). Tillberga S Mycklinge N-ut, i kanten av barrskogskärr 1977(!).