Allmän t. o. m. Nedre Bergslagen; i Övre Bergslagen möjligen av något lägre frekvens, i stort sett bunden till dalstråken. Utbredningstyp: U.
Första fynd
FRIES 1814 så som P. serotina ("Passim in pratis Westmanniae [legit/communicavit] Praeses [=C. A. Agardh]”).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Samhällen på blottade mineraljordsbottnar och glest bevuxna mineraljordsstränder (övre och mellersta geolitoralen). Samhällen på småöar och forsklippor.
Huvudsakligen som apofyt. I mesohemerob omgivning alltid i fuktigt läge: slåttad, betad eller nyligen övergiven fuktängsvegetation av olika sammansättning, kulturpåverkade strandvegetation i allmänhet (ofta längs större och mindre vattendrag; vid båtlägen, stigslut, bryggfästen, dammar osv.). I euhemerob vegetation både fuktigt (diken av alla slag, övergivna, sidlänta åkrar, förr "å odlade torfjordsvallar" enligt TOLF [1899b]) och torrt: stationernas spårområden med omgivning (tämligen vanlig men ej konstant, oftast lokalt och sparsam), banslänter, landsvägskanter, hyttbackar, slaggslänter, diverse ruderatgrus (täkter, kanten av P-fickor, gårdsplaner osv.). På torvtak vid Ljusnarsbergs kyrka(!). Förr vanlig ståndort?
Fuktig, föga sur, humusrik-mullartad mineraljord; torr, humusbemängd eller humusfattig, euhemerob mineraljord. Undantagsvis grund, näringsrik, välneutraliserad kärrtorv vid bäckar och diken genom eutrofa kärr. Ger intryck av att vara något eutrof. Underlag skiftande mineraljord (på Mälarens åsöar och i N ej sällan moigt-sandigt/fingrusigt). Öppet ljus. Betestålig.