Allmän i S. Västmanland och Skogslåglandets kulturbygder; ovanligare i Bergslagen, dock spridd-tämligen allmän ända upp i Övre Bergslagens lågtrakter. Känd från alla delområden. Den avtagande frekvensen N-ut (som blir mer påtaglig i Dalarna) torde vara betingad av temperaturklimatet. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Ekologiskt lik G. bifida och G. speciosa men tycks i potentiellt naturlig skogsvegetation vara mindre fuktighetsfördragande, i hemerob klippängsvegetation mera uttorkningstolerant. Sällan i Alnus-samhällen, oftare i skog av frisk-fuktig örttyp (sparsam-enstaka, helst på ytor med låg konkurrens, t.ex. vid och i blocksamlingar). I torrängsvegetation - i motsats till nyssnämnda arter - någorlunda regelbunden (förutom på backberg) också på betade eller obetade, öppetliggande markhällar. Åtminstone i landskapets flesta delar (också Övre Bergslagen) gödselstads- och gårdskonstant. Gärna i välgödslade land. Som åkerogräs (långt) mindre vanlig än G. bifida och G. speciosa (kräver högre humushalt än de på euhemeroba stånd orter?).
Variation
Blekblommiga-gulvitblommiga former ("pallens-/pallidus" -former) ansågs av TROILIUS (1860) och Iverus (1877) allmän, vilket torde vara en överdrift. Typiska sådana exemplar sällan sedda av författaren - Form flore alba: Arboga Stora Tomta 1977 (Löfgren). Köping Köpingstrakten (POST 1844).