HISINGER 1831 såsom G. mollugo (Skinnskatteberg: Svarvarebyn).

Mälarområdet regelbundet småbestånd i sluten ädellövskog och Alnus glutinosa-Prunus padus-samhällen Vanlig i igenväxning vegetation kring Bergslagens övergivna kalkbrott, synbarligen uthållig också i stabila successionsfaser.

Allmän i hemerob, frisk-torr ängs- och ängsgläntvegetation, ytterst vanlig på euhemeroba ståndorter: renar, slänter, järnvägsområden osv. Rabattogräs i undantagsfall.

Edafiskt mest anspråksfull i potentiellt naturlig miljö: svagt fuktig-frisk, väl utbildad mull på lera eller diverse kalkrika jordarter. Eljest på allehanda substrat och underlag i torrt-friskt läge. I torrängsvegetation tydlig övervikt för örtbacksd:o beroende på, att växten föredrar djupare jordtäcke än det som vant. står till buds på markhällar. Saknas inte helt på sistnämnda (Skugga-)halvskugga-öppet ljus. Betestålig.

Xenofyt. Tämligen sen neofyt. Ursprungligen inkommen med främmande klöver- och gräsfrö. Den enda lokalen hos HISINGER omvittnar, att spridning nätt och jämnt tagit fart under hans tid. Även hos WALL (1852) uppräknas enskilda lokaler; från Mälarslätten. blott en (Säterbo: Reutersberg). Vid denna tid hastigt ökad i takt med överallt uppblomstrande vallodling, först i Bergslagen: allmän i Nora (Ohlsson manuskript 1863), 0 i Västeråstrakten enligt TROILIUS (1860). Vid början av 1900-talet vanlig också i S och Ö.

Synnerligen mångformig. Företräds förmodligen av flera olika, genetiskt skilda raser och mellanprodukter mellan dem.