Spridd på Mälarslätten; tämligen sälls i Skogslåglandet och Nedre Bergslagen; hittills troligen blott tillfällig i Övre Bergslagen Spridning N om Mälarslätten troligen ofullbordad, men uppenbarligen är arten inom sistnämnda område mera temperaturklimatiskt gynnad än i övrigt. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
HIS. 1831 såsom Sisymbrium s. (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Epökofyt. Euhemeroba ståndorter. Förekommer med stor övervikt på stationsområdet, kring gödselstäder och ladugårdar samt på diverse ruderatjord kring och invid äldre bebyggelse (rivningstomter, fingrusplaner, utfyllnad- och deponeringsjord, sällsynt rabatter). Sistn. främst i Västerås och Arbogas äldre delar, åtminstone förr också talrik i Nora stad (Almquist; ej funnen av författaren under 1970-talet annat än på bangården). Förr troligen på torvtak (så "allstans" i Närke enligt SAMZELIUS 1760), då också bofast vid Mälarhamnarna. (I Västerås hamn återfunnen 1978 på en ny utfyllnad i Ö, för övrigt bortasfalterad.)
Kan utvecklas på torr, lerrik jord men föredrar vida dels mycket näringsrik humus (gödselmull och gammal gödsel, kompostjord) och humusrik rabattjord, dels (ofta mer I. mindre humusfattig) sandig mineraljord. På sistn. substrat ibland småvuxen på grund av torka, trots detta kanske varaktigast på sådant. På nött åssand inom området Borgåsund-Strömsholms station funnen i början av 1920-talet (Lundm enligt SAM. 1923a), ännu riklig(!); vid åsbangården i Kungsör från 1950 (Hamrin) till 1978(!). På alla ståndorter är frögroning något nyckfull, kanske beroende på, att merparten av fröna först genomgår en kortare eller längre viloperiod. Ljusälskande. Konkurrenssvag.
Xenofyt. Troligen arkeofyt. Vid 1800-t:s mitt vanlig i SÖ enligt alla västmanlandsflorister. Minskar nu i hela landskapet. Aldrig etablerad inom nybyggda området. Ibland tillfällig, särskilt på lokaler dit arten kan antas ha nått i sen tid. Spreds under ett skede av 1900-talet mycket längs järnvägen, antecknad av Almquist (1940–50-talet) från en mängd stationers och anhalters (sandiga) banområden. Få återfynd under 1970-talet I några fall nog bortsprutad, i andra begravd under ny makadamfyllning Där den fortfarande växer kvar, har den ofta tagit sin tillflykt till omgivning av gamla stickspår och andra avsides belägna och av modern bangårdsskötsel opåverkade området Hittills längst känd inom Hallstahammars stations spårområdet (N-ut): 1936 (Almquist)-70 (MALMG. 1970).
Lokaler
Nordligast: Hjulsjö Bredsjö station (1950-talet] (Almquist)†. Hälleforsefors Hällefors station; Klockarbäcken, utfyllnad (1950-talet] (Almquist). Ej återfunnen(!). Karbenning Högfors, ladugårdsbacken 1974(!). Norberg Norbergs stationsområdet 1974(!). V. fors Fagersta stationsområdet, sparsam (1950-talet] (Almquist). Ej återfunnen(!). Bruket, industritomt 1947 (Erlandsson, LD). Västanfors stationsområdet (1950-talet] (Almquist)-74(!).
