Som Salix nigricans Sm. - Svartvide
Allmän i Bergslagen och Skogslandet; tämligen allmän-spridd på Mälarslätten. Inom jordbruksområdet närmast Mälaren numera sällsynt, förr möjligen vanligare. FIerstädes på Mälaröarna. Utbredningstyp: U.
Första fynd
HIS. 1831 så som S. phylicifolia (Skinnskatteberg s:n). (Nomenklaturen enligt WAHLENBG 1826 och DE CAN-DOLLE 1828.) Under nuvarande namn först hos POST (1844).
Ekologi
ldiokorofyt. Hemerofil. Potentiellt naturliga- hemeroba kärrängs-, fuktängs- och kärrkantsamhällen Sumpskog av våt örtstarrtyp och fuktig-våt örttyp. T.ex. i strandsnår, raviner, källdragspåverkad löv- eller barrskog, sidlänt betesmark, diken m.m. Torrare än annars på kalkrik gruvvarp.
Tunn kärr- och kärrängstorv; näringsrik, föga sur sumpskogs- och fuktängshumus på mineraljord av skiftande textur. Vid ljusamplitud.