Utbredning erinrar om Plantago lanceolatas. Jämnare fördelad på Mälarslätten, frekvens därovan genomgående högre: i SÖ. Skogslåglandet upp till Sala allmän, i nedre Skogslåglandet i övrigt samt i nedre V. Bergslagen tämligen allmän-allmän; högre upp i regel tämligen allmän(-spridd) i kulturområden (även i Övre Bergslagen) upp till NV-ligaste Hällefors: Stora Tomsjön, riklig i torra vägslänter och trampade gräsmattskanter(!). Gärna på kalkrik mark i Bergslagen men ingenstans inskränkt till sådan. Bofast med talrika förekomster långt upp i Norrland. Utbredningstyp: S1.
Första fynd
HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Lokal agriofyt: kalkklippängsvegetation (Sala: Solbohällarna[!]). Liksom P. lanceolata vanlig i mesohemerob torrängsvegetation: helst i örtbackar, mindre ofta på markhällar, aldrig på backberg. Stundom i (torrare) lågvuxen, frisk ängsvegetation. I förhållande till P. lanceolata betydligt bättre anpassad till (torra-friska) euhemeroba ståndorter (vägkanter, landsvägrenar, slänter, varp, slagg, sällan torra gräsmattor, vallar m.m.). Som stationsväxt av betydelse främst i S. och SÖ. Västmanland. Några stationsområdesfynd också i Bergslagen Ej i åkrar och land.
Ekologi för övrigt i stort som P. lanceolatas. Syns generellt vara beroende av något djupare jord täcke än denna.
Xenofyt. Arkeofyt. Har under det sista århundradet spritts med vall- och gräsmattsfrö och därvid nog ökat i frekvens. Kallades dock av WALL (1852) allmän i hela Västmanland (överdrift beträffande skogsbygderna).