backtimjan
Thymus serpyllum
Mer information om arten

Till största delen allmän på Mälarslätten (något glesnande V-ut); N härom spridd-tämligen sällsynt t.o.m. Nedre Bergslagen, så gott som helt inskränkt till åsarna och några kalkområden (Ramsberg N: Stråssa, Viker: Skrikarhyttan, Salas centrala kalkområde). Sydöstlig, troligen framför allt sommarvärmekrävande art. Trots tillgång till åsar och talrika kalklokaler tydligen mindre väl hemmastadd i V. Bergslagen. I Ö. Västmanland fullt bofast längs åsarna upp till Dalarna. Utbredningstyp: S3.

Första fynd

WAHLENBERG 1826 i Addenda (Nora N: "inter Grexåsar et Gyttorp"). (Enligt Wahlenberg manuskript 1825 "vid landsvägkanten på högre grusåsarna --- temligen ymnigt".) Hülphers manuskript 1757 såsom Thymus (efter vägen [på Badelundaåsen] mellan Västerås och Gunsta i Romfartuna).

Ekologi

Lokal agriofyt? I potentiellt naturlig vegetation endast i Sala: Solbohällarna m.m., barrskogsomgivna kalkklippängar(!).

För övrigt i annan, mesohemerob torrängsvegetation, nästan enbart på Mälarslätten: örtbackar vanlig, markhällar och backberg sällan. I Skogslåglandet och Bergslagen som regel blott på torra, euhemeroba ståndorter: skärningar, sandtagskanter, vägslänter, renar, planer, diverse åsängar i kulturgränsen. Föga frekvent banvallsväxt på Mälarslätten.

Torr-mycket torr, helst sandig-fingrusig, måttligt-föga humushaltig (mullartad eller euhemerob) mineraljord; kalkklippmull. Torde föredra föga sur-alkalisk markreaktion. Underlag oftast isälvsmaterial eller morän (i Sala kalkhällmark). Ljusälskande. Kräver lågvuxet- glest fältskikt. Betesgynnad.

Akolutofyt och xenofyt. Arkeofyt. Spridning N-ut i landskapet företrädesvis antropokor (under historisk tid). Numera ej (nämnvärt) stadd i spridning. Känd under 1800-talet, förutom på primärlokalen, på flera nutida, nordliga åslokaler, t.ex. Gunnilbo: Stjärnviks-trakten 1870-talet (EKSTRÖM 1928), Skinnskatteberg: Köpingsåsen vid Uttersberg (HISINGER 1831), Västerfärnebo: Långheden 1863 (C. G. Ahlm, S). I Sala först samlad på 1880-talet. Numera kanske oviss på primärlokalen (Stadraåsen), där den återsågs vid Grecksåsar av P. Larsson enligt SAMUELSSON (1925) men inte av mig 1978 (kring Sandåsen i G.). Utgången genom bebyggelse och/elIer grustäkt?

Variation

Form flore alba: Kungsåra Mellan Kilsta och Ängsösund, vägkant 1927 (Wollert, VÄ). Köpingstrakten: Sällsynt (POST 1844). Sala Nära Kalkbacken 1910 (DAHLGREN 1911). Västerås S Amundsgrund (TROILIUS 1860). Kattskär (Iverus 1875, 1877).

Form med ljusröda blommor: Kungsåra Ängsösund, vägkant 1936 (Eskil Alvén, ALV).

Form silvicola Wimm. & Grab. har urskilts av Jalas på två ark från "Arboga" 1874 (E. Pettersson, LD). Högvuxna exemplar med långa internod och tämligen breda blad. Till dessas systematiska värde tar författaren ej ställning.

Små T.o.m. 1949. Stora Fr.o.m. 1950. Tät skraffering Allm. Gles d:o Täml. allm.(-traktvis spridd).