Med hänsyn till det antal lokaler författaren funnit arten på i V. Bergslagen i förhållande till den tid, som kunnat anslås till dess eftersökande, torde den där vara tämligen allmäm (-spridd) i kulturtrakter. För övrigt spridda lokaler i hela området. Övervikten inom Bergslagens lättjordsområden beror sannolikt på edafiska skäl. Överallt klimathärdig. Utbredningstyp: N1.
Första fynd
J. Brodén enligt LINDGREN 1841 såsom L. intermedium (Ramnäs s:n).
Ekologi
Epökofyt. Euhemeroba ståndorter ungefär som föregående, dock inga regionala skillnader i fråga om ståndortsval; mycket sällan utanför odlingsjord. Tycks vanligare i mullrik trädgårds- och köksväxtjord (särskilt potatisland) än i åkrar. Också denna kan - troligen mer eller mindre tillfällig – någon gång uppträda med enstaka småexemplar i S-vänd torrängsvegetation (på Mälarslätten): Dingtuna: Ösby, backberg invid åker, jordblotta 1977(!), Rytterne: Sylta 400 m ÖSÖ-ut, ändmorän vid åker 1976(!).
Föredrar i Uppland och på Öland sandig jord (ALMQUIST 1929, STERNER 1938). Undviker inte helt mellanleror och styva leror: enstaka åkerkantsförekomster på Mälarslätten(!). Starkt nitrofil. Möjligen mer gynnad av hög mullhalt än övriga Lamium-arter.
Xenofyt. Gammal neofyt? Arkeofyt? Att WALL (1852) kallade den sällsynt utan att känna någon egen lokal kan ha berott på osäkerhet vid bestämningen samt på att han och samtida Västmanland-botanister mest exkurrerat i SÖ. Kan dock ha ökat under senare århundraden. Måhända stadd i spridning (bör kunna trivas också i Ö. Nedre Bergslagen).
