HIS. 1831 (Skinnskatteberg s:n).

Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Klippängs-, -avsats- och -hedsamhällen Samhällen på blockedafider i skog.

Som apofyt på diverse, mer eller mindre torra, hemeroba ståndorter: torrängar av alla slag samt ruderatmark: vägkanter, järnvägsområden, grus- och sandplaner, skärningar, torra hyggen, torvtak m.m. Några fynd i potatisland på lättjord(!). Nästan okänd i åkrar under 1970-talet.

Har ibland framhållits som typexempel på en surhetsälskande och till "mager" mark bunden växt. Som ÅSLANDER (1941) visat, är bergssyran "utomordentligt anspråkslös". Konkurrerar särskilt framgångsrikt på sur mark med gles vegetation men växer lika gärna på cirkumneutralt-alkaliskt substrat. Den svaga konkurrensförmågan tillskrivs stort ljusbehov och groddplantomas mycket långsamma utveckling. Betestålig.

Habituellt mycket växlande. En form med kluvna basalbladflikar har uppgetts från Västerås: Djäkneberget 1906 (DAHLG. 1910a så som "ß multifidus L. p.p."), Sala (DAHLG. 1911) och Västerås hamn 1929 (Öberg så som form).