pillerstarr

Gammal bofast art.

Allmän

Denna sällsynta art uppges redan av Sjöstrand (1833): "Kålsätt till Sveg." Birger (1908a) tillägger Lillhärdals by. Här kan ytterligare nämnas en lokal i Ljusnedal: Bruksvallarna i en ljunghed vid fjällkyrkogården (18C 0f 1- 1-, 1989, P. Ståhl i UPS).

Pillerstarr är ursprunglig men kulturgynnad. Den är karaktärsart för torra, magra marker - hällmarker, glesa skogar, hyggen, naturbetesmarker, bryn och renar, skogsvägar och stigar. Särskilt på hyggen utvecklar den mycket kraftiga tuvor.

505 Carex pilulifera L.

This species is restricted to Europe (except E and extreme N and S). In same areas it is rare or lacking. The population on the Azores has been distinguished as subsp. azorica (Gay) Franco & Rocha Afonso. Closely related species occur in Asia. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 72.

Allm. i hela området utom i Svennevad (Kjellmert 1947) och Tylöskog (Segerström 1932). Växtplatser är bl.a. hälltallskog, kalkgranskog, hygge, kärrdråg, aspdunge, grustag, gruvområden, landsvägsdike, villatomt m.m.

Nästan enbart kulturskapade ståndorter med kortväxt vegetation på torr betad eller trampad gräsmark, ofta på och vid stigar, dikeskanter, vägslänter, backar, skogsbryn, hyggen, någon gång klipphällar och grustag. - 67 (16).

Allmän ovan Mälarslätten (inte minst i Övre Bergslagen); spridd(-tämligen allmän) på Mälarslätten Troligen i viss mån bristfälligt uppmärksammad i sistnämnda område; hittills inga fynd i Björksta, Dingtuna, Irsta, Kärrbo, på Ängsö. Är oligotrof, kanske lerskyende. På Mälarslätten i varje fall främst i tämligen sur omgivning på sand, morän och silikathällmark. I Skogslåglandet. och än mer i Bergslagen vanlig i diverse frisk-torr ängsvegetation, även inom kulturområdet. Utbredningstyp: N1.

Pillerstarr växer på torr och näringsfattig jord. Den är typisk för hällmarker, hedar, mager bokskog och torr tallskog men påträffas även i annan löv- och blandskog. Arten har en stor fröbank i marken och brukar förekomma talrikt på hyggen och brandfält. Den är även vanlig på torrbackar, t.ex. i torra betesmarker, samt på störd mark, exempelvis på stigar och längs vägar och diken i skogsmark.

Pillerstarr växer på torr–frisk, sandig och mager mark som i glesa tallskogar, vägrenar och ljungbevuxna naturbetesmarker; den flesta lokaler är kalkfattiga. På Stora Alvaret ses den i betade, enbuskrika torrängar som är belägna på gamla ursvallade strandvallar. Speciellt när hyggen tas upp i barrskogar eller röjningar sker av betesmarker är pillerstarr snabb med att dyka upp. Sällsynt är arten noterad i gamla torvtäkter, sandiga åkrar, trädor, gamla sandtag och kraftledningsgator.

Pillerstarr är ganska ovanlig på Öland och utbredningen är koncentrerad till kalkfattiga områden som nordligaste Öland (Böda och Högby sn) och isälvsavlagringar i Mittlandet (Köping tall). På västra och sydvästra delen av ön växer den på urlakade gamla strandvallar som vid Eckelsudde, Smedby sn. Utbredningen idag liknar i hög grad kartan i Sterner (1938) med ett par undantag; dagens förekomster på Stora Alvaret var tidigare okända och nyfynd har gjorts i de östra socknarna N. Möckleby–Stenåsa. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Mest på sand; torrängar, beten, hyggen, tallskogar, skogsstigar; även antecknad i ängen. Johanssons (1897) ”Flerst.” motsvarar dagens mindre allmän. Den rätt höga frekvensen i provrutorna tyder på att pillerstarr i sina miljöer förekommer ganska spridd.

Pillerstarr växer friskt till torrt och exponerat på näringsfattig jord tillsammans med ljung och kruståtel i hällmarker och naturbeten, på hedar, i bergbranter, glesa barr- och blandskogar, på hyggen samt utefter stigar och skogsvägar.

Pillerstarren är utmärkande för hällmarkstallskogens sprickor och skrevor. Den finns också i magra, torra betesmarker och även i fattigkärrens randzoner. Den gynnas något av markstörningar och koloniserar ofta stigar och skogsvägskanter i hedskog. Arten har en stor och långlivad fröbank i barrskogsmarken och uppträder ofta massvis i nygrävda skyddsdiken och körspår samt i markberedningssår på årsgamla hyggen tillsammans med grönstarr och stjärnstarr.

På hällar där pillerstarr växer tillsammans med nickstarr i renlav ser man att pillerstarr är mycket torktålig. Trots det dör plantorna helt vid extrem sommartorka och ersätts efter regn av nya från frö i marken. Även i vanlig skogsmark har arten en stor fröbank (Granström 1986) och kommer upp på hyggen i skog där den inte finns i fältskiktet. Den blommar i vitsippans eller i skogsstjärnans tid. Bladen övervintrar till mer än hälften gröna, under en snörik vinter nästan helt gröna.