Taxasida

vitknavel

Scleranthus perennis

L.

vitknavel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

vitknavel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vitknavel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Scleranthus perennis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Scleranthus perennis L.
Svenskt namn
vitknavel
norwegianBokmal
flerårsknavel
norwegianNynorsk
fleirårsknavel
Finskt namn
vaaleajäsenruoho
finlandSwedish
vitknavel
Danskt namn
Flerårig knavel
Foton
Patrik Engström
Lysekil 2009-06-13
Peter Ståhl
Brynäs, Gävle 2012-07-07
Patrik Engström
Lysekil 2009-06-13
Torbjorn Tyler
2021-07-13
Patrik Engström
Lysekil 2009-06-13
Lars Efraimsson
Bergholmen, Karlstads kommun 2016-06-01
Lars Efraimsson
Bergholmen, Karlstads kommun 2016-06-01
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

765 Scleranthus perennis L.

This polymorphic species is almost entirely restricted to Europe and adjacent parts of Asia and Africa. Fl. Eur. 1/1964, p. 148 reports seven subspecies, each of them (except subsp. perennis) with rather distinct, restricted distribution areas. It has been introduced into outlying localities, even into a few place in N. America. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 150.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Vitknavel är ursprunglig. Den konkurrenssvaga och beteståliga arten växer främst på glesbevuxna sandhedar och hällmarker vid havet och på kustslätten. Mindre vanlig är den på sandiga, glesbevuxna vägslänter, stationsområden och i grustag.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Mineraljordsväxt, täml. allm. i Glanshammar (18 lokaler enl. Nilsson 1986) och Bo (Holmer m.fl.) och spridd i Viby (Nilsson). Övriga förekomster är fördelade över hela Närkemed någon enstaka lokal i varje socken, utom i Kilsbergen och på centrala och västra Närkeslätten där den tycks saknas.

Förutom en mängd ås- och hällokaler meddelad från bl.a. backberg, flygsandfält på ödetomt, vägren, betat gravfält, sandigt dike, kyrkoruin och ängsstig.

Förekomster på kalkberg har setts bl.a. vid Ekebergs marmorbrott i Lillkyra 1937 (C. G. Alm, UPS) och flerst. i Glanshammar (Nilsson, !). Den enda kända lokalen av arten i Svennevad i Kjellmert (1947) var en diabasklippa SÖ om Bottorp.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Ca 68; spridd-tämligen sällsynt på Mälarslätten; högre upp bofast längs Köpingsåsen upp till Nyhammar i Hed och säkerligen på vissa andra strölokaler I Skogslåglandet och - som det tycks - Bergslagen Ej kalkgynnad ovan Mälarslätten. Sydlig art, i Västmanland N om 35-m-nivån säkerligen missgynnad av temperaturklimatet. Utbredningstyp: S3.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Sannolikt oftast tillfälligt kulturspridd till sandig eller grusig, torr kulturmark. - 4 (3).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 31–45 %. Förefaller även ha minskat kraftigt i ett längre perspektiv; av Lilja 1838 betraktad som ”öfverallt allmän”.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Vitknavel växer på torr, näringsfattig mark, dels på tunn jord på berg, dels på avlagringar av sand, mo eller sandig morän. Den förekommer kring hällar i åkrar och betesmarker, på klipphyllor, på torr, betad eller nött gräsmark, på torrbackar och gruskullar. Sekundärt uppträder arten på vägkanter och grusplaner, i grustag och någon gång på banvallar och spårområden. I allmänhet växer den på öppen mark, men den kan förekomma i gles tallskog.
Funnen i 416 rutor; tidigare uppgifter från 191 rutor. Vanlig i nordost (utom i gränstrakterna mot Östergötland), ganska vanlig utmed Nissan och Lagan samt i södra Kalmar län, i övrigt sällsynt. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vitknavel växer på kalkfattig, sandig mark och ses i sandgräshedar, ofta tillsammans med ljung Calluna vulgaris och borsttåtel Corynephorus canescens. På Stora Alvarets betade och ursvallade torrängsryggar växer den påfallande ofta runt urbergsblock. Ibland är den funnen i sandiga åkrar, glesare tallskogar och gamla sandtag.

Vitknavel har en ojämn utbredning på Öland. På norra delen av Stora Alvaret är den jämnt spridd på mäktiga moränryggar. Inom Mittlandet saknas den nästan helt. Längs den västra, något kalkfattiga kusten söder om Räpplinge sn, är den spridd liksom i de två nordligaste socknarna. Vitknavel förefaller ha minskat sedan Sterner (1938) eftersom sandiga och lågavkastande betes- och åkermarker övergivits och därmed vuxit igen eller planterats med tallskog. Även eutrofieringen av landskapet bedöms ha varit ogynnsamt för vitknavel. Många av de äldre fynden är gjorda längs östra och västra landborgen men det ser man inte mycket av på dagens utbredningskarta.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Sandfält. Alla kända lokaler utom en i Silte ligger vid littorinagränsvallen på vägen från Sanda till Eskelhem. På en del äldre växtplatser har vitknavel inte gått att återfinna, så arten minskade under 1900-talet, förmodligen p.g.a. igenväxning efter upphört bete, alternativt bebyggelse.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vitknavel växer på torr, sandig jord i hällmarker, på torrbackar, åkerholmar, i naturbeten, på vägkanter och i bergskärningar vid vägar samt i skräpmark.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inhemsk, växer oftast på hällmark i betesmarker och på andra ljusöppna ställen. Finns också på torra, sandiga marker och sällsynt i grustag och på banvallar. Vanlig i slättbygderna, sällsynt på höglandet inkl. Falbygden. 572 lokaler i 287 rutor (35 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, västra Asien. I Sverige i Götaland och Svea land. I Sörmland mindre allmän – (10%). I äldre tid tycks arten ofta ha sammanblandats med tuvknaveln. Vitknaveln är vanligen tvåårig och växer på öppen, hedartad, lavrik, vanligen betad gräsmark på sand, ofta längs stigar och i vägskärningar i åsmaterial. Den förekommer i vissa trakter lika ofta på berghyllor, både på örtberg (ofta tillsammans med monke och hällebräken) och magrare berg. Arten har mins kat starkt på sandmarkslokalerna genom upphörande bete. På berghyllor är beståndet däremot konstant.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sällsynt i Uppland, mest förekommande i den södra halvan av landskapet. 44 kartblad, 56 kvadranter.
Vitknavel växer på torra, helst sandiga marker såsom torrbackar, torra betesmarker och kulturmarker, grustag, berghällar och berg. Almquist (1929) uppfattar den som ursprunglig på strandklippor vid Mälaren, men från sådan miljö finns endast ett fåtal rapporter.
Förändring - 4 %.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Vitknavel har kommit in med kulturen. Arten har alltid varit mycket sällsynt och det är svårt att veta när den kommit in och om den varit varaktig på de gamla lokalerna.
Vitknavel växer på torr, mager, gärna sandig mark. Aktuella växtplatser finns på bangårdar med ganska grov sten- eller grusfyllning och sparsam växtlighet.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

De gamla uppgifterna om vitknavel är svårtolkade. Zetterstedt (1842) uppgav att den var allmän i Järvsö, men från inlandet finns bara en annan uppgift, från samma socken. Dessa uppgifter kan möjligen bero på förväxling med tuvknavel. De få övriga gamla noteringarna ger mer intryck av en sällsynt barlastväxt. Den har inte återfunnits på någon av de gamla lokalerna. Vi har funnit den på två nya lokaler.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Några få äldre uppgifter om vitknavel finns. – Fynden i Skön gjordes på barlast; det är okänt hur arten förekom vid Sundsvall.
Sundsvall ”... och även nära östra havet vid Sundsvall rar” (Wahlenberg 1831), 1920-talet) I. Sahlin).