vattenfräne

Ahlfvengren (1924) lyckades ej finna växten i landskapet men i UPS finns ett ark från Släp 1907 (H. Persson, bekräftad av B. Jonsell 1976).

Vattenfräne är tillfällig i landskapet. Arten finns närmast i Skåne, Västergötland och Danmark där den främst växer vid näringsrika vatten men också på avfallsplatser.

Vattenfräne förekommer på insjösträndernas blotta­de lera eller sand, eller på driftvallar, ofta vid bryg­gor, båtlänningar och brofästen. Ibland växer den också på flytande öar av vass och jätte gröe. Arten är flerårig och sprids till stor del med skottbitar i drif­ten.

Europa, Asien. I Sverige lokalt från Skåne till Upp­land.

Junell (1971) antog att Samzelius (ms 1758) avsåg denna art med ”Sisymbrium amphibium”. Troligare är att sumpfränen avsågs, eftersom denna saknas hos Samzelius men anförs som allm. i Gellerstedt (1852).

921 Rorippa amphibia (L.) Bess.

Syn.: Nasturtium amphibium (L.) R. Br.

This species originates from Eurasia. It has been introduced into N. America and S. America (Argentina). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 190.

Spridd längs Mälarens (inklusive Mälaröarnas) stränder. Högre upp ett par gamla, tillfällig Förekomster i Hallstahammar S (Iverus 1877) och i Sagån vid Målhammar (ALMQ. 1929) Såväl den Västmanländska som den Skandinaviska utbredningen antyder höga värmekrav samt beroende av mycket näringsrik omgivning Tillhör enligt SAM. (1934) en grupp av vattenväxter, vilkas Nordgräns i Sverige sammanfaller med den biologiska norrlandsgränsen; syns emellertid i Västmanland ej ha förutsättning att (nämnvärt) avlägsna sig från det temperaturklimatiskt gynnade Mälarområdet Spridning troligen ofullbordad i V. Mälarområdet (Hjälmare kanal, Hjälmaren). Utbredningstyp: S12.

Gammal bofast art.

Vattenfräne växer på våt, åtminstone tidvis översvämmad, näringsrik mark. På Öland finns ett fynd från ett större alvarträsk. Där växer arten i ett bestånd med sjöfräken Equisetum fluviatile samt i kanten av det centrala vasspartiet och videbuskaget. Vattenfräne är självsteril och förökar sig ofta genom att losslitna basala fragment av plantan slår rot. Den är konkurrenssvag och gynnas av grävningar som gör att rotskotten kan hitta lämpliga växtplatser. Hur länge den funnits på lokalen och hur den kommit dit är oklart. Eftersom den mest visar sig med bladrosetter på lokalen kan den säkert ha funnits under lång tid men undgått upptäckt. Hur många botanister ger sig ut i det blodigelfyllda träsket? Sommaren 2018 genomförde Länsstyrelsen grävningar i mossen med borttagande av videbuskagen, främst för att gynna häckande fåglar. Det blir spännande att se hur vattenfräne svarar på detta ingrepp.

Inkommen, bofast?