Hårdsvingeln har spritts under 1900-talet som gräsmattegräs i sandiga gräsmattor och på vägslänter och banvallar. Den har ökat kraftigt och numera växer den ofta tydligt självspridd, t.ex. längs vägrenar och på stationsområden, på senare tid även långt från tänkbara insåningsplatser, exempelvis på en sandstrand på ön Fifång i Mörkö och på strandklippor i skärgården.