Fältarven är flerårig och växer i torr gräsmark, särskilt på morän och åsmaterial, främst i nedlagda vallar och på åker- och vägrenar. Lokalt sprider den sig vegetativt och är ofta riklig där den förekommer. Arten minskar i viss mån med betesvallarnas igenväxning men verkar också sprida sig, särskilt utmed vägkanter. Fältarven är inkommen och spridd med vallfrö sedan slutet av 1800-talet. Arten saknas hos Hofberg (1852), men anges något senare som sällsynt förekommande (Thedenius 1871). Vid 1800-talets slut hade den blivit vanligare och fanns då redan i Bogsta, Vårdinge och Sorunda. Sedan 1930-talet verkar nytillförseln ha upphört.