Sommarflädern odlades förr, kanske som medicinalväxt, men redan Linné (1745b) ansåg den vara ur bruk. Under 1800-talet fanns den som förvildad eller kvarstående på flera håll i landskapet men den har nu försvunnit nästan överallt. Ett undantag är den gamla förekomsten vid Berggölet i Stenkvista varifrån arten rapporterades redan av Hofberg (1852).
Sydeuropa. I Sverige tidigare odlad och förvildad.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland mycket sällsynt – (3 lokaler).
Lokaler
Nacka Storängen på Banv. i vägkant förv. från villatomt 1993 (HEW S).
Ornö Gullbergsnäs (JCO).
Stenkvista Berggölet* 500 m SO om Simonstorp 1995 (OAN S).
Äldre fynd: Brännkyrka Årsta (At/SV). Dalarö (J. Berggren/SV). Eskilstuna (Thedenius 1871). Fogdö kyrkan 1840 (H. Lundgren S), 1848 (Öberg UPS). Helgarö 1850 (A.G. Fredin S). Hölö Tullgarn (Thedenius 1871), Näset (O. Sternvall/SV). Länna Byringe 1970-t. (Pettersson 1971a), Valnarstorp 1915 (E.R. Nystedt S, UPS), Länna bruk 1915 (E.R. Nystedt S), 1921 (Arw S). Mörkö (Thedenius 1871), Skäsa 1889 (Khl S, UPS). Nyköping 1883 (G. Indebetou S). Stenkvista Berggölet (Hofberg 1852). Strängnäs nära Domprostgården (Carlsson 1791), 1841 (Hintze S) = Paulinska huset (Hofberg 1852). Turinge Vidbynäs (At/SV). Ö.Vingåker Sjöholm 1901 (M. Sondén S).