Skogsfrun växer i fuktiga, örtrika skogar med djupt mullskikt och lång kontinuitet. Den växer ofta skuggigt och undangömt. Dessutom blommar den bara vissa år och det kan ibland gå många år mellan blomningarna. Detta gör arten svårinventerad och den kan nog vara förbisedd i flera av rikområdena, t.ex. vid Sörgölet i St.Malm, där den tidigare anträffats. Två av lokalerna är skyddade, medan lokalen i Ösmo ännu saknar skydd. På Muskö fanns arten kvar tills växtplatsen avverkades på 1970-talet. Mycket sårbar. Kända lokaler bör undantas från skogsbruksåtgärder.
Första fynd
Utbredning
Europa, tempererade Asien. I Sverige spridd i hela landet.
I Sörmland mycket sällsynt – (3 lokaler).
Lokaler
Länna Bråtön* 1976 (TCA), 1980 (MKA), senare förgäves sökt.
Åker Lenellstorpskärret 3 ex. 2000 (H. Svensson).
Ösmo Kängsta 1 ex. 1988 (BAB).
Äldre fynd:
Björkvik Järnbol (Malme 1891b).
Huddinge nära Huddinge stn, 1890-t. (Andersson m.fl. 1914).
Länna Bråtön 1848 (N.P Ringstrand i Hofberg 1852), 1869 (G.M. Nyman S), 1883 (G. von Cederwald UPS), 1932 (B. Egerström S), 1961 (Johansson 1961b).
Muskö Broga skog (Börje 1963), 1950–70 som mest 17 blommande ex., efter 1970 ej återf. (F. Börje).
St.Malm Sörgölsskogen nära Brännkärr 1890 (Me S), 1895 (A.C. Andersson S), ej återf. Många andra exklusiva lundväxter har påträffats, och skogsfrun kan mycket väl finnas kvar i området (HEW, BKA, HRY).
Tyresö vid Erstaviken O om Tyresö brygga 1916 (Floderus S).
Utö nära gruvorna 1908 (Wehmeyer/SV).
Ytterenhörna Sandviken 1929–30 (B. Bergman/SV).