Klätten är ettårig, vanligen höstgroende och växte förr i höstsäd, särskilt på lätta jordar. Numera är den försvunnen som spontant åker ogräs i Sörmland. De enstaka fynd som rapporterats under inventeringen härstammar vanligen från prydnadsväxtfrö. På sena re tid har klättfrö också ingått i utsäde till ”allmogeåkrar” med gammaldags ogräs som ibland anläggs intill hembygdsgårdar och liknande och även i så kallade ”ängsblandningar” som just nu är populära i kommunala gräsmatteanläggningar. Klätten fanns under 1800-talet ”i rågåkrar allestädes på lands-byggden” (Wikström 1840). Så var det ännu i början av 1900-talet t.ex. i Helgesta socken (Qvarfort 1926). På 1930-talet hade klätten börjat avta, men var ännu spridd på många håll. 1934 noterades den ännu på 15 lokaler i Västerljung och Trosa-Vagnhärad, och likaså flerstädes i Mörkö (Almquist & Asplund 1937). De sista noteringarna i landskapet gjordes i de flesta trakter under 1930-talet. Det slut liga försvinnandet är dåligt belagt i landskapet efter som 1940–50-talen motsvaras av en nedgång i den floristiska dokumentationen. I Eskilstunatrakten följdes det dock av E. Almquist som såg klätt på flera lokaler i åkrar fram till 1945 varefter den helt tycks ha försvunnit (Almquist ms). I avlägsna trakter har klätten levt kvar ännu in på 1950-talet. Det senaste fyndet gjordes vid Lövhagen på Muskö 1958 (R. Wahlström h). Klättfröna spreds med utsädet vid rågsådden på eftersommaren. Det dramatiska försvinnandet mot svarar en snabb övergång till effektiva sädesrensningsmaskiner under 1930-talet. Eftersom klättfröna hos oss har kort grobarhet och därför inte bildar någon fröbank i jorden, försvann arten så snart den inte längre tillfördes med utsäde (Svensson & Wigren 1983). Åkerfynd efter 1930-talet berodde på att konservativa lantbrukare ännu en tid fortsatte att så orensat utsäde.

Europa, Asien. I Sverige förr allmän i sädesåkrar i Götaland och Svealand, sällsyntare i Norrland. Nu är den överallt försvunnen ur åkrarna utom på Öland, Gotland och i Skåne.