Syd- och Mellaneuropas bergstrakter. I Sverige upp till Hälsingland, ursprungligen odlad. I Sörmland mindre allmän – (14%). Spansk körvel är en flerårig kryddväxt som tycks ha kommit ur bruk under 1800-talets slut. Den finns nu mest som kvarstående vid prästgårdar, herrgårdar och äldre trädgårdar. Arten sprids rikligt med frö och genom sidoskottbildning kan den bilda vidsträckta bestånd. Den växer ofta i halvskugga på mer eller mindre naken, lucker och mullrik jord. I några fall har den etablerat sig i vägkanter och i lövskogsbryn längre från bebyggelse, då sannolikt ditkommen med trädgårdsavfall. I näringsrik jord är körveln mycket konkurrenskraftig, men försvinner vid stark beskuggning. Trots att den sedan länge knappast odlas har körveln blivit betydligt vanligare under 1900-talet. Anmärkningsvärt är att arten inte omnämns som vild av de äldre författarna. Uppenbarligen saknades den ännu som förvildad under 1700-talet och det tidiga 1800-talet på många platser där den nu är vanlig (Luut 1769, Carlsson 1791, Lundequist 1827).