Vejde är tvåårig och växer främst på grusiga och sandiga tånggödslade strandvallar. På ön Karta i Sorunda är den konstant på skräpstensbranter vid kalkbrottet. Arten är ofta nyckfull i sitt uppträdande. Detta beror dels på långspridning av de vingade frukterna över isarna, dels på att förekomsten av blommande exemplar är beroende av föregående sommars gronings- och tillväxtbetingelser.

Vejde var förr en viktig färgväxt som användes i färge rierna, särskilt för blått (”kypblått”) och svart ylletyg. Man vet inget säkert om äldre vejdeodling i Sörmland. Förmodligen odlades den tidigt. Under 1700-talet importerades emellertid nästan all vejde och riksdagen försökte uppmuntra inhemsk pro­duktion (Kjellberg 1943). Några tidiga uppgifter om förvildad vejde från Skrubba, Farsta och Orhem i Brännkyrka (Hartman 1820, Wikström 1840) tyder på att vejde odlats vid dessa gårdar för avsalu till Stockholms färgerier.

Sydösteuropa, Centralasien. I Sverige längs östersjö­kusten till mellersta Norrland.