ljung
Calluna vulgaris
Mer information om arten
Syd-, Väst- och Nordeuropa, östra Nordamerika. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän, även i skärgården – (95%). Ljung växer företrädesvis på näringsfattig, måttligt till mycket sur mark, såväl på öppna eller mycket glest tallbevuxna mossar som i torr, bergig tallskog bland renlav samt på åsmaterial. I hällmarkstallsskogen är den knuten till platser med tunt jordtäcke. Arten är relativt ljuskrävande. Den är en karaktärsväxt för hårdbetade, utmagrade naturbetesmarker. Sådana var förr allmänna men dessa de magraste av de hävdade markerna blev tidigt övergivna och skogsplanterade på grund av sin dåliga avkastning. Bevarade sådana hagar med hårt nedbetad ljung är värdefulla monument över ett nyss försvunnet fattigsverige. Exempel på denna typ finns vid Långmaren i Västerljung och Uppsa Kulle i Runtuna.

Första fynd

Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716). Färskt ljungris samlades om vintern vid foderbrist för att ”stilla Nötkreaturen”. ”Om våren, innan andra gräsarter börjat uppskjuta ur jorden sökes den begärligt af den utsläppta boskapen” berättar Ekström (1828).