Sydlundarven växer uteslutande i rika lundar eller alfuktskog nära havet. Den växer alltid på svart mylla i sällskap med andra exklusiva lundväxter som sträv losta, lundslok och myskmadra. Underarten före kommer bara inom ett begränsat område i södra delen av Stockholms län, från Hölö till Västerhaninge, där den helt ersätter subsp. nemorum. Utanför Sörmland förekommer den närmast i norra Östergötland. De sörmländska förekomsterna har diskuterats av Kers (1972a). Till denna underart hör enligt Kers (1972a) troligen även följande fynd: Mörkö Kolsö (Thedenius 1871), Klubben (Qvt/SV) samt Ösmo Herrön (A. Sörlin/SV).
Mellaneuropa. I Sverige sydlig, spridd upp till Sörmland. Regionalt rödlistad – hotklass R (regionalt hotade).
Första fynd
Utbredning
I Sörmland sällsynt – (8 lokaler).
Lokaler
Hölö Ängsnäset* vid Tullgarn flera rika bestånd i fuktig lund och alskog 1977 (L.E. Kers S), 1995 (HEW), Rävsalaudden* i närheten av två källor i strandalskogen SV och SO om Kasberget (HEW).
Mörkö Kolsö* 250 m VSV om Lugnet 1991 (LKA S), 300 m SV om Stenhälla (LKA S).
Sorunda Lisö vid Hästnäsviken 500 m N om Revudden i en artrik eklund 1986 (ARA S).
Torö Svärdsö vid ”Klintemo”* (350 m S om Berghem) i fuktig lund vid foten av en bergbrant 1990 (HEW S).
Västerhaninge Byholmen vid Häringe (LMA).
Ösmo Hammersta 150 m N om Morkulla 1974 (L.E. Kers S).
Äldre fynd: Hölö Ängsnäset 1936 (MRY SBT), 1971 (L.E. Kers SBT, UPS), Rävsalaudden 1971 (L.E. Kers SBT, UPS). Mörkö 1861 (H. Upmark S), 1888 (S. Rosberg S). Torö Nybble 1895 (O. Sternvall S), Klintemo på Svärdsö 1929 (Ad S). Ösmo 1861 (Crusebjörn S), Malhuvud österut i skogsbergen 1899 (Lau S), Djursnäs 1896 (O. Sternvall S).
