Bergbräsman är en ettårig, höstgroende och vårblommande ört som växer på bar jord, särskilt på hyllor i örtberg och på annan torr, vegetationsfri mark nära havet eller större sjöar, gärna nära själva stranden på tångvallar. Arten förekommer rikligast i kalktrakter. Som införd förekommer arten i trädgårdsland och stadsplanteringar och även i växthus, spridd med jord och växter från plantskolor. Denna ogräsform med världsvid utbredning är spädare och kan spira och blomma under alla tider på året.
Europa, Asien, Nordafrika. I Sverige i Götaland och Svealand, främst utmed kusten, som införd även i Norrland.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716) som förmodligen avser denna växt med ”Impatiens Nasturtii Sylvatici folio, Bergkrassa, Liten Sprinkornsört”. Uppgiften har tidigare ansetts gälla lundbräsma (Almquist & Asplund 1937), som dock i motsats till bergbräsma inte påträffats vid Viksberg. Första helt säkra rapport är från Västertälje Kiholm (Hofberg 1843a).
Utbredning
I Sörmland tämligen allmän längs kusten och i skärgården, sällsynt vid sjöar i inlandet - (10%).
Lokaler
Inlandslokaler för vildformen:
Brännkyrka Drevvikens N strand vid Skrubba* holmar (HGU).
Fogdö Segersön i Mälaren 800 m NV om gården i lund 1990 (BAÖ S).
Gryt 600 m O om Jälund i bergbrant mot Båven, S om Solöga vid Inbåven (CHA).
Ripsa vid Båven på bergen O om Logviken 1983 (HRY).
Sundby Ekholmen i Mälaren, södra delen 1985 (HRY).
Äldre inlandsfynd: Aspö Björndalsskogen 1909 (Lau S); Brännkyrka Sätra (Thedenius 1850), Skrubba (Wahlenberg 1826); Kärnbo Mariefred i stora ekbacken (Clemedson 1973a); Salem Viksberg åt Käggeboda (P. Egersteén/SV), Viksbergs holme (Fröman 1931); Strängnäs Segerön i Mälaren (Hofberg 1842), Gorsingeholm (Hofberg 1843b); Österåker Fiskeboda vid Hjälmaren (Post 1925a); Överenhörna Ridön 1901 (Sam S, UPS).
