Rysk sötväppling förekom tidigare på kvarnavskräde, inkommen med spannmål från Östeuropa. På senare tid har den återfunnits på jordhögar i närheten. Den nutida ogräsfloran vid Skvaltan ger intryck av att komma ur en vilande fröbank som aktiverats genom omrörning. Kanske har arten under mellantiden förbisetts på grund av sin likhet med vit sötväppling.
Första fynd
Utbredning
Södra Ryssland. I Sverige oftast tillfällig.
I Sörmland mycket sällsynt – (2 lokaler).
Lokaler
Brännkyrka Högdalstippen på bar jord 1 ex. 1996 (HGU S).
Nacka Skvaltan på jordhögar vid nedriven bebyggelse 1994 (J. Edelsjö S, HGU S), 1997 (L. Thorán & L. Blom S). 1998 rikl. (HGU).
Äldre fynd: Nacka Danvikskrokar 1894,1897 (Aul S), Nackanäs 1917 (F. Nilsson S), Saltsjökvarn 1930 (Seg S), 1938 (G.A. Sjödahl SBT), Kvarnholmen 1913–19 (flera samlare S/SV), Villa Plania 1912–20 (flera samlare S/SV). Södertälje 1922 (S-E. Strandberg SBT).