tibast
Daphne mezereum
Europa, delar av Asien. I Sverige genom nästan hela landet. I Sörmland tämligen allmän i skogsbygderna, för övrigt sällsynt – (19%). Tibasten är fridlyst i Södermanlands och Västmanlands län. Tibasten är en lågväxt, fågelspridd buske som främst växer på näringsrik skogsmark, särskilt i trakter med kalkrik jordmån. Växtplatsen är vanligen örtrik granskog eller ädellövskog, gärna med inslag av hassel. Särskilt vanlig är den i örtrika bäckraviner, t.ex. på Mälarmården eller i Kiladalen väster om Nyköping. Efter avverkning kan buskarna kortvarigt expandera på hyggen, men de försvinner när ungskogen sluter sig. I kalkbergens närhet växer tibasten ofta mer ljusöppet i gles skogs- eller buskvegetation eller på skräpmark i kalkbrott och på varphögar. Tibasten odlas ofta som prydnadsväxt i trädgårdar, ofta i en vitblommig form. Den långsprids ibland med trastar och kan dyka upp även på oväntade platser.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716). De giftiga röda frukterna kallades källarhalsbär och användes av allmogen för att förgifta rovdjur.
