Kaukasus, därifrån vida spridd. I Sverige på spridning, nu i större delen av landet. I Sörmland allmän i Stockholmsområdet, för övrigt mindre allmän – (16%). Jättelokan introducerades som prydnadsväxt i Sverige kring mitten av 1800-talet och förekom under 1900-talets början här och där i parker och trädgårdar. Arten visade sig vara både lättspridd och svår att utrota. Under 1900-talets senare hälft har den ökat närmast explosionsartat. Genom självsådd sprider den sig på skräpmark kring bebyggelsen, längs vägar och järnvägar och kan på sina håll uppvisa mäktiga bestånd. Någon gång går den också ut i mer naturlig vegetation, som i Gryt SO om Solöga, där arten expanderar i lundvegetation. Växten är starkt hudirriterande. Saften kan i kombination med solljus orsaka svårläkta hudskador. En lagstiftning om att utrota växten på allmän plats håller på att utarbetas. Det är minst lika viktigt att undvika spridning. Många av de nutida förekomsterna härrör sannolikt från bortkastade fröställningar.