Maskrosorna är, näst fibblorna av släktet Hieracium, vårt artrikaste blomväxtsläkte. Det består i Sverige av omkring 400 beskrivna arter, som alla sprider sig med frön utvecklade på könlös väg. Arterna är därigenom nästa utan undantag genetiskt konstanta. De vetenskapliga namnen följer Lundevall & Øllgaard (1999), de svenska (Rydberg 1999e). Maskrosorna i Sörmland har specialstuderats under 1980- och 90-talen, vilket innebär att nästan samtliga socknar inventerats, om än med varierande noggrannhet. En stor del av materialet har kontrollerats av vår främste specialist på nordeuropeiska maskrosor, Hans Øllgaard, Danmark. Utanför projektet har även ett stort arbete nedlagts av Carl-Fredrik Lundevall, som förutom att ha medverkat i arbetet med artbestämningar också gjort en omfattande och kritisk genomgång av samlingarna i Riksmuseets skandinaviska herbarium (S). Utanför de offentliga herbarierna finns maskrosor förvarade även i ett antal privata herbarier (h), främst hos Hans Rydberg (ca 2000 ark), C.-F. Lundevall, O. Strohl (främst Nacka) och H. Øllgaard som är i besittning av C.I. Sahlins efterlämnade herbarium av maskrosor (för Sörmlands del ca 50 ark). I förteckningen nedan redovisas uppgifter om exakt lokal, årtal och herbarium endast för de mest sällsynta arterna. I landskapet har 185 arter påträffats. Ytterligare arter är funna men har ännu inte publicerats och utesluts i detta sammanhang. I lokalförteckningen nedan redovisas i regel bara socknarna. Exakt växtplats finns i regel registrerad i Sörmlandsflorans grundmaterial. För de vanligaste arterna anges bara antalet socknar arten är funnen i. Här inkluderas även socknar med äldre fynd eftersom det är troligt att arten finns kvar även i dessa områden.