vattenklöver
Menyanthes trifoliata
Europa, Sibirien, Nordamerika, Grönland. I Sverige hela landet. I Sörmland allmän, helst i näringsfattiga trakter – (56%). Vattenklöver är en allmyrväxt, som trivs såväl i det artrika kalkkärrets halvskugga som i den näringsfattiga skogssjöns klara vatten. Den växer också i olika typer av fattigkärr. I skogskärr med vattenfyllda sänkor kan vattenklöver bli dominerande. Arten är något kulturskyende, men kan ibland uppträda i diken och torvgravar.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716). Vattenklöver var förr en viktig läkeväxt. I Mörkö kallades arten ”mjösjökål”. Bladen lades på brännvin som medel mot ”magslem (Dyspepsi)” berättar Ekström (1828). Även på andra håll i Sörmland kallades arten ”myssjekål” eller ”myrsekål” (Lindström 1891) dvs. myrkål (kärrkål), på några håll även ”munkekål”. Namnen på ”-kål” antyder artens utbredda användning i grönkål tidigt om våren mot skörbjugg (C-vitaminbrist).
