linsnärja
Cuscuta epilinum
Mer information om arten

Linsnärjan växte tidigare som ogräs i linåkrar, men är ej funnen i landskapet sedan husbehovsodlingen av lin upphörde i början av 1900-talet. Linsnärjan kunde i delar av Sverige med intensiv linodling vara ett besvärande ogräs. Även i Sörmland med dess småskaliga husbehovsodling fanns den enligt Thedenius (1871) i de flesta linåkrar. Arten har under inventeringen eftersökts i linåkrar utan resultat.

Europa, västra Asien. I Sverige ej funnen under senare decennier.

Första fynd

Första säkra rapport från Nacka Danviks hospital (Thedenius 1857). Linder (1716) anför namnen ”Hörsilke” och ”Linsilke” såväl som ”Nässelbinda” för Cuscuta från Salem Viksberg. Vid denna tid skiljde man knappast på arterna, som båda kan ha funnits där.

Utbredning

I Sörmland inga nutida fynd.

Lokaler

Äldre fynd: Bergshammar Väderbrunn 1900 (J. Widén S). Bogsta tillfälligt vid Ekla 1883–84 och Nygård 1884 (Lindström 1891). Hölö Tullgarn 1894 (– S). Kila (A. Annell S). Lista nära Hallsta (Hartman ms). Nacka Danviks hospital (Thedenius 1857). Sorunda Svalsta och flerstädes (Lau/SV). Spelvik 1896 (Lau S). Stenkvista Torsberga 1903 (B. Bager S). Stockholm Stadsgården 1872 (G.E. Tillberg S). Sättersta Prästgården 1800-t. (– SBT). Toresund Vannesta (E.A. Ericsson), Kumla (Aul ant. i interfolierat ex. av Hofberg 1852). Trosa-Vagnhärad Nävhacka 1890-t. (Em/SV), Furholmsnäs 1890 (E. Flodmark S). Vårdinge Källstugan 1847 (Hofberg 1852). Västerljung Hillsta 1890-t. (Em/SV). Västermo flerstädes (ant. i O.G. Blombergs ex. av Hofberg 1852 i St. Univ. Bibl.). Årdala Prästgården 1851 (R.F. Fristedt S, LD). Ö.Vingåker 1860 (A. Drake S). Överselö Runsö mittemot Aspön 1853 (A. Waller SBT), Mörby (Aul ant. i interfolierat ex. av Hofberg 1852).

karta